Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utbildning för alla - ett ansvar för alla

Annons

Den 25 april inleds den internationella kampanjveckan "Utbildning för alla". Världen är rörande enig, åtminstone i ord, om hur viktigt det är med utbildning. Utbildning är en förutsättning för demokrati och enligt FN:s konventioner en mänsklig rättighet.

Utbildning har dessutom en avgörande betydelse för ett lands ekonomiska utveckling och för den enskilda individens förutsättningar att försörja sig. Än så länge har dock inte tillräckligt gjorts för att förändra möjligheterna till utbildning och nu krävs att vi sätter press på regeringar, beslutsfattare och biståndsgivare.

Redan 1990 myntades begreppet "Utbildning för alla" på en FN-konferens som följdes upp i Dakar år 2000. Där enades 160 länder om att till 2015 införa gratis och obligatorisk utbildning och förbättrad utbildningskvalitet. Det gavs ett unikt löfte: inget land ska hindras i att uppfylla dessa mål på grund av att de saknar resurser.

Men hur ser det ut i dag? Minst 103 miljoner barn går inte i skolan. Många slutar före femte klass och ytterligare minst 140 miljoner barn lämnar skolan utan att varken kunna läsa eller skriva. Klasserna är ofta stora och bristen på lärare enorm, inte minst på grund av att många dör i hiv/aids. Ofta saknas både undervisningsmaterial och fungerande skolbyggnader och lärarna har många gånger själva en mycket bristfällig utbildning.

I strukturanpassningsprogrammen från 1980- och 1990-talen ställde både Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) krav på fattiga länder att minska sina offentliga utgifter, vilket i de flesta fall ledde till kraftiga sociala nedskärningar. Än i dag åtföljs bistånd ofta av krav som reglerar hur länderna ska agera, bland annat inom utbildningssektorn.

Samtidigt som Världsbanken ställer krav på länderna att utarbeta planer för utbildningssektorn, motverkar IMF ländernas ansträngningar att nå utbildningsmålen. Bland annat sätts taket på offentliga utgifter så lågt att länderna inte kan anställa tillräckligt många lärare.

Inget land ska hämmas i sin strävan att uppnå utbildning för alla på grund av brist på resurser, sades det i Dakar 2000. För att snabba på processen har man därför skapat "Fast Track Initiative", FTI, som ekonomiskt ska stötta de låginkomstländer som har realistiska planer att förbättra sin utbildning. Men den rika världen har inte levt upp till löftet att betala ut de pengar som behövs. Bara i år saknas 231,5 miljoner dollar.

Fram till den 1 juli 2005 sitter Sverige som ordförande i FTI, vilket erbjuder stora möjligheter att påverka utvecklingen och trycka på de givarländer som inte uppfyller sina löften. Om den politiska viljan verkligen finns, både i Nord och i Syd, går det att mobilisera resurser och nå de mål man satt upp. Därför bör den svenska regeringen verka för att:

* I egenskap av ordförande i FTI se till att utlovade pengar betalas ut

* IMF:s krav på restriktioner i statliga utbildningsbudgetar tas bort

* Fattiga länders skulder avskrivs så att resurser frigörs till utbildningsområdet

År 2000 gav vi löftet att inget land, på grund av resursbrist, ska hindras i sina försök att ge utbildning till alla. Löftet från Dakar måste hållas.

Kjell Fransson

Ordförande för Afrikagrupperna

Malin Ahlgren

Attac Sveriges gemensamma

arbetsgrupp

Inger Björk

Generalsekreterare Forum Syd

Eva-Lis Preisz

Ordförande Lärarförbundet

Anna Hägg-Sjöquist

Generalsekreterare Plan Sverige

Jakob Ebner

Ordförande Svalorna/Latinamerika

Carmen Blanco Valer

Ordförande UBV/Latinamerika

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons