Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad görs åt de rekordmånga brotten?

Annons

Förra året anmäldes 1 530 våldsbrott, vilket är fler än fyra våldsbrott per dag under hela året.

Lika allvarlig är ökningen av de anmälda sexualbrotten - de har ökat med anmärkningsvärda 88 procent sedan 1998.

Statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) visar att antalet anmälda brott i Västerås ökar i samtliga brottskategorier under hela sexårsperioden och att de anmälda brotten sedan 1998 aldrig varit så många som i dag. Det är ett sorgligt rekord och en djupt oroande utveckling.

Det vi inte får glömma när vi tar del av denna statistik är att bakom varje brott som begås finns det minst ett brottsoffer. En eller flera människor blir offer för en annan persons brottsliga handlingar.

De som blir utsatta för brott känner en ökad otrygghet och tyvärr tappar många också förtroendet för samhället generellt. Denna utveckling finns redovisad i en undersökning från Rikspolisstyrelsen, i vilken mer än en tredjedel av dem som hade varit med om en rättegång svarade att de hade ett svagt eller inget förtroende alls för rättsväsendet. Detta beror på brister i information från polisen, att man alldeles för sent i processen får chans att träffa åklagaren och man inte sällan i samband med rättegången tvingats att dela väntrum med den åtalade själv.

Jag tycker att samhället ska utgöra ett stöd för alla brottsoffer. Det ska inte vara så att brottsoffer får anledning att känna att samhället inte bryr sig om de människor som utsatts för brott av olika slag.

Statistiken ger en påminnelse om att resurser måste sättas av i statens budget så att vi kan rusta upp stödet för dem som drabbas av brott. Samtidigt ska åtgärder sättas in så att utvecklingen kan vändas och brottsligheten minska.

Detta är ingen lätt uppgift men bland de saker som moderaterna föreslår, utöver att vi ökar de ekonomiska anslagen till rättsväsendet, finns förslag att anställa fler poliser och att korta tiden från anmälan till dom. Nuvarande situation riskerar att leda till ett rättshaveri eftersom åklagarna inte förmår att arbeta av högarna med ärenden och domstolarna ofta tar år på sig att avgöra åtal.

Det borde också vara en självklarhet, vilket det inte är i dag, att en kvinna som utsätts för kvinnofridsbrott ska ha rätt till en kontaktperson som kan ge stöd och hjälp. Lika självklart borde det vara att vittnen inte ska behöva träffa den åtalade före rättegången och att inga vittnen under en rättegång ska behöva utsättas för risken att få höra hånfulla tillmälen eller hot.

Brott lönar sig inte. Så lyder ett gammalt talesätt som fortfarande används. Frågan är om det fortfarande gäller?

Tomas Högström, m, riksdagsledamot

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons