Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänstern borde städa framför egen dörr

Annons

Vänsterpartiets Karin Thorborg och Stefan Kudryk känner sig den 23 april utpekade när jag menar att inte mycket hänt med jämställdheten de senaste åren. Det förstår jag. Verkligheten talar sitt tydliga språk. Vare sig partiledaren för vänsterpartiet hetat Gudrun Schyman eller Lars Ohly så har partiet agerat stödparti till socialdemokratin och ställt sig bakom den förda politiken. Och därmed också bakom det som inte gjorts.

Politiken kan inte råda bot på allt som rör jämställdheten. Men inom offentlig förvaltning kan man som politiker ställa tillrätta. I genomsnitt tjänar kvinnor 83 procent av vad män tjänar. I den offentliga sektorn ser det ännu sämre ut - här är den kvinnliga genomsnittslönen 73 procent av den manliga. Statliga myndigheter borde gå i täten för jämställda löner. Istället är det tvärtom. SCB-statistik visar på statliga myndigheters löneskillnader. För direkt jämförbara tjänster kan en kvinna tjäna nästan 40.000 kronor mindre per år än mannen vid skrivbordet intill.

Myndigheten Ams, som bland annat ska motverka diskriminering i arbetslivet, missgynnar systematiskt kvinnor. En undersökning som Ams själv har tagit fram visar att män tilldelas dubbelt så mycket lönebidrag och anställningsskydd som kvinnor, trots att arbetslösheten är ungefär lika hög.

Ur jämställdhetsperspektiv är detta ett sorgligt facit inom områden där politiker faktiskt kan styra utvecklingen. Vänstern borde därför städa framför egen dörr innan kraven på lagstiftning och kvotering i näringslivet ställs upp.

Fel i sjukpenningsystemet skapar också orättvisor som inte hjälper jämställdheten. I valet mellan arbete eller sjukpenning förlorar nio av tio kvinnor på arbetslinjen. Kvinnor anställda inom omsorg eller sjukvård förlorar nästan 1.000 kronor netto i månaden på arbete jämfört med sjukpenning. Bidrag kan vi alla behöva under någon period i livet, det är ett nödvändigt skyddsnät. Men när bidragens utformning i kombination med skatteregler får som effekt att det för stora grupper innebär en förlust att arbeta, då är det direkt kontraproduktivt både för jämställdheten och för tillväxten i Sverige.

Fler privata alternativ inom vård och omsorg skulle göra det möjligt för många kvinnor att ha fler än en arbetsgivare att välja mellan, öka karriärmöjligheterna och ge kvinnor mer makt över sitt arbetsliv. Därför bör arbetsgivarmonopolen inom kvinnodominerad verksamhet avskaffas.

Så visst är det fel på strukturerna. Men att som vänstern ropa på lagstiftning, kvotering, mansskatter och mäns kollektiva skuld får varken kvinnor eller män att arbeta gemensamt för ett Sverige med lika möjligheter för alla, oavsett kön. Som stödparti åt socialdemokraterna bör vänsterpartiet ta ansvar för att mer inte gjorts för att öka jämställdheten inom de områden där det trots allt borde kunnat hända en hel del.

Efter år av vänsterstyre har vi fortfarande osakliga löneskillnader mellan könen, kvinnor är mer sjukskrivna än män, kvinnor står för den största delen av ofrivillig deltidsarbetslöshet, kvinnor har huvudansvaret för hem och barn och i 95 procent av polisanmälda fall om våld mot kvinnor läggs ärendet ner utan åtal. Listan på ojämställdhet verkar aldrig ta slut och vänstern kan inte svära sig fria för sin del i skulden till att det ser ut som det gör.

Agneta Berliner

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons