Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför accepteras en sådan despot?

Annons

Tunisien och Sverige är av hävd goda vänner. Om man bara tar ett par exempel från den moderna historien, 1870-1881 och 1965, ser man, trots avståndet, det goda förhållandet mellan Sverige och Tunisien. Under Oscar II:s tid ställde sig Sverige-Norge och England upp mot Italien och Frankrike som ville ockupera Tunisien. När Tunisien blev självständigt 1956 ställde Sverige upp med Sidas hjälp. Det byggdes skolor och industrier. Lärare och till och med piloter utbildades. Då hette presidenten Habib Bourguiba. På tio år lyckades han sänka analfabetismen från 95 procent till noll. Tyvärr tappade han så småningom, som alla arabledare, all verklighetsförankring. När hans andra fru ville åka till sin tandläkare i Paris fick hon en check på tio miljoner dollar. Även hans schweiziska läkare rådde honom att avgå men han vägrade.

Så kom en ökänd general, före detta chefen för underrättelsetjänsten Zin-El-Abidine Ben Ali som med sin svåger H. Ammar, chef för nationalgardet, störtade Bourguiba i en kupp. Under sin tid inom underrättelsetjänsten samlade Ben Ali stora mängder av privata informationer om alla tunisiska intellektuella, till exempel om deras sexuella snedsteg. I den muslimska världen spelar sexualiteten en stor roll. Dessa snedsteg fick dem att tiga så länge han styr. I sitt tal till folket lovade han demokrati men sade aldrig att det skulle ske på ett arabiskt vis. Han upplöste det gamla parlamentet och utsåg sina egna, de som tunisierna kallar för "Beni oui-oui", ja-sägarna.

Ben Ali använde sig av Bourguibas effektiva spionnät och angiveri som man skulle kunna likna vid kroppens celler. Det når varje individ och bygger på rädsla, hot, tortyr, mord (människor försvinner utan att någon har hört eller sett dem) och långa fängelsestraff utan rättegång. Den som visar minsta tecken på missnöje, som att inte ha Ben Alis porträtt hängande i sin affär eller i sitt kontor, anklagas för förräderi, förlorar sitt arbete, hotas till livet och trakasseras. Allt som händer i Tunisien och även utanför landet, i exempelvis Sverige, når presidentens öron. Av alla västvärldens ledare är bara Berlusconi Ben Alis vän (fascister emellan).

Vid sitt tillträde lät han parlamentet rösta igenom hans eget förslag att ingen skall kunna ställa upp som president mer än två gånger à fem år/gång. Nu har han suttit i detta ämbete sedan den 7 november 1987.

Arabledarna är kända för två saker, den ena är att de sällan håller sina löften, och den andra är att varje gång man vänder ryggen till får man en kniv i sig. Man skulle kunna lägga en tredje karakteristik och det är feghet. Innan kriget i Irak bröt ut hade de flesta länder världen över protesterat mot det, till och med i USA, men ingen arabisk ledare sade någonting.

Var var de? En högt uppsatt palestinier sade "Det är absolut inte judarna som är våra problem. Vi har levt sida vid sida i evigheter. Våra ovänner är alla dessa saudier, kuweitare, egyptier och alla andra araber. De kommer ihåg Palestina när de har interna problem".

När Ben Ali såg att han måste avgå hittade han på ett typiskt arabiskt sätt att inte hålla sina löften. Han utlyste en folkomröstning om ändring av författningen. Han ville sitta fem år till. Folkomröstningen gav honom 99,52 procent men officiellt var siffran 99,72 procent, en liten detalj. Den 3 september, hans 68-årsdag, stoppades all trafik i tio timmar för att han skulle åka till parlamentet, under massornas applåder, för att anmäla sin kandidatur. Dagen till ära fick alla anställda vara lediga.

Förra valet 1999 vann han med 99,92 procent. Man kan slå vad om att han kommer att få minst lika många röster på valdagen den 24 oktober i höst.

Finns någon motkandidat? Jo, det finns två stycken varav den ene är Ahmed Inoubli, partiordförande för UDU, Unionen för Demokrati, som uppmanade sina anhängare att rösta på Ben Ali. Den andre, Ali Haluoni, ordförande i Attajdid, förnyelsen, ställer upp på order av Ben Ali. Det skulle annars se illa ut i västvärldens ögon om den avgående presidenten ställer upp mot sig själv i en egen välregisserad show.

Ben Ali själv ställer upp som ordförande för sitt parti RCD, Konstitutionella Unionen för Demokrati. Ett väloljat maskineri som förfogar över hur mycket pengar som helst. Vad gör massmedia? De är skrämda till döds och är tysta som möss.

Fru Leila Ben Alis bror, som tillika är ordförande i fotbollsförbundet, äger ett statligt företag som delar ut annonser till tidningarna. Den tidning som inte rättar in sig i leden får inga annonser och blir därmed dömd till svältdöd. Det är lag på att varje annonsör måste få ett tillstånd från fru Leila Ben Alis brors statliga företag. Ingen kan få något tillstånd om vad det än vara månde, som näringsidkare eller ens en telefonlinje utan att ha gett en stor bakshish (mutor) till fru Leila Ben Ali. Tv och radio är statligt ägda.

Varför accepterar västvärlden en sådan despot?

ABDEL ZGAIA

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons