Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför särbehandla Israel?

Annons

Nyss hemkommen från Israel och Palestina förfasas biskop Ytterberg i VLT (10 mars) över vägspärrarna och Israels påstådda ovilja till fred.

Israel har de senaste åren utsatts för 200 självmordsattentat, men sista året hindras 90 procent av dessa genom barriären och kontroller vid vägspärrar. Dessa räddar alltså liv. Nyligen slank ändå en "martyr" igenom, dödade fem och lemlästade ett 30-tal vid ett disko i Tel Aviv.

Ytterberg uttrycker pessimism och är tydligen omedveten om att vapenvila ingicks mellan de israeliska och palestinska ledarna i Sharm el Sheikh förra månaden. Enligt avtalet skall den så kallade vägkartan för fred (utarbetad av FN, EU, USA och Ryssland) börja genomföras, om vapenvilan består. För det palestinska styret är första steget att hindra den antijudiska hatpropaganda, som förekommer i skolor, tv och inte minst i moskéerna samt att med hjälp av sina 60 000 poliser avveckla terrororganisationerna. Parallellt därmed underlättar Israel det dagliga livet för palestinierna genom en rad föreslagna åtgärder.

Ytterberg hävdar, att Israelkritik uppfattas som antisemitisk. Legitim kritik av Israel är givetvis inte det. Men att välja ut Israel som enda måltavla för fördömanden och internationella sanktioner - helt utan proportioner till andra parter i Mellanöstern - är särbehandling och följaktligen antisemitiskt. När biskopen dessutom hävdar, att Israels beteende kan skapa antisemitism, så bygger ett sådant irrationellt synsätt på den uråldriga bilden av judarna som roten till disharmonin i världen.

Örjan Kättström

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons