Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vargar hör hemma i svensk natur

VLT:s ledarskribent har fel om vargar.

Annons

Svenska Rovdjursföreningen kritiserar VLT:s ledarskribent Kajsa Dovstad.

Vi är många som bor på landet och tycker vargen ska få finnas i vår natur. Många är trötta på att vargmotståndare låtsas tala för hela landsbygdsbefolkningen. Ofta är det jägarorganisationers företrädare som tar till det debattknepet. Men det är lika illa när det kommer från vargfientliga politiker eller ledarskribenter.

Mångfalden av vilda djur på jorden är mänsklighetens gemensamma arv och angelägenhet. Det bör inte vara upp till lokalbefolkningen i varje trakt att utrota arter från sitt område. Det behövs nationella och internationella beslut som skyddar mångfalden. Detta gäller särskilt de stora rovdjuren, som lever glest och behöver få finnas över stora områden för att kunna ha livskraftiga populationer.

Varje land bör ta sin del av ansvaret för att bevara arter som naturligt hör hemma i landet. Att vargen bör få finnas i Sverige är inte för att vi ska bli en "moralisk stormakt", utan det är för att leva upp till det ansvar som varje land bör ta för det gemensamma arvet.

Varje land bör ta sin del av ansvaret för att bevara arter som naturligt hör hemma i landet. Att vargen bör få finnas i Sverige är inte för att vi ska bli en "moralisk stormakt", utan det är för att leva upp till det ansvar som varje land bör ta för det gemensamma arvet.

Istället för att skrämma upp hundägare, fårägare och andra människor, bör vi se problemen i sina rätta proportioner och diskutera hur de kan lösas. Även om det är ett problem att en del vargar angriper får, så är det också ett faktum att i de flesta av varglänen har fårnäringen ökat kraftigt de senaste decennierna, samtidigt som vargstammen ökat. Ett väl uppsatt fårnät håller oftast vargen ute.

Ett rovdjursavvisande stängsel (fem eltrådar, eller fårnät kompletterat med två eltrådar) ger nästan hundraprocentigt skydd mot vargangrepp. För sådana stängsel kan fårägare få bidrag till en stor del av kostnaden.

Att hundar ibland dödas av varg är tragiskt när det sker. Men i majoriteten av vargreviren sker inga angrepp på hundar. En studie på jakthundar i fem vargrevir visade att risken för en jakthund att bli dödad av varg var ungefär lika stor som risken att bli trafikdödad. Så risken är inte försumbar, men den ska inte heller överdrivas. Utveckling av skyddsvästar och andra förebyggande åtgärder kommer förhoppningsvis minska risken.

Genom omfattande fältarbete, kompletterat med DNA-analyser och data från sändarförsedda vargar, finns det god kunskap om antalet vargrevir, familjegrupper och föryngringar (valpkullar) i Sverige. Länge uppskattades antalet vargar genom att ta antalet föryngringar föregående år gånger 10. Då ingår vargar som redan dött, och siffran tar inte hänsyn till att antalet vargar varierar över året.

Nu har forskningen visat att antalet vargar i december uppskattas bäst genom att ta antalet familjegrupper som finns då gånger 8, medan antalet vargar i mars uppskattas bäst genom att ta antalet familjegrupper då gånger 7,67.

Av oklar orsak uppskattar Naturvårdsverket fortfarande antalet vargar med den föråldrade beräkningsmetoden. Därför sa de nyligen att det fanns omkring 355 (281-461) vargar i Sverige (siffrorna 340-559 som nämndes i ledaren gällde Skandinavien). En uppskattning enligt den nya, bättre underbyggda metoden säger istället att det i mars fanns omkring 257 vargar i Sverige.

Ledarskribentens påstående att Naturvårdsverkets siffror skulle vara för låga är alltså missvisande. Tvärtom överdriver verket hur många vargar som finns. Om man som ledarskribenten tycker att frilevande varg ska utrotas spelar det kanske ingen roll. Men för alla oss som vill att vargen ska få finnas i vår natur, är det viktigt att eventuella beslut om jakt på varg grundas på väl underbyggda bedömningar av vargstammens storlek.

Torbjörn Nilsson, Ordförande i Svenska Rovdjursföreningen

Svar direkt

En del landsbygdsbor har inga problem med att leva i vargområden, men många håller inte med. Eftersom vargbeståndet styrs av både Bryssel och Stockholm har människor som lever nära vargrevir liten talan i frågan, vilket är orimligt.

Visst är det mänsklighetens gemensamma ansvar att ta vara på mångfalden av vilda djur i naturen. Vargen är dock långt ifrån utrotningshotad, och det finns många mindre befolkade platser där vargen kan leva än i Mellansverige.

Det är bra att det finns åtgärder för de som drabbas av vargens framfart. Men ska skattebetalarna bekosta särskilda staket bara för att vargar ska stryka runt i skogarna?

Många skogsägare vittnar om lägre intäkter för jaktarrende i vargtäta områden. De förslag om att jakthundar ska kopplas eller ha löplina för att undvikas att skadas av varg innebär inskränkningar av hundägarnas frihet.

Frågan är var gränsen mellan människors frihet och vargens rättigheter går? Människans rätt till ett normalt naturliv väger rimligtvis högre än vargens.

Frågan är var gränsen mellan människors frihet och vargens rättigheter går? Människans rätt till ett normalt naturliv väger rimligtvis högre än vargens.

Tack för sifferupplysningen, det ska naturligtvis vara Skandinaviens vargstam som beräknas till mellan 340-559. Det finns olika uppfattningar om hur rimliga Naturvårdsverkets beräkningsmodeller är, och ni har nu framfört er.

Kajsa Dovstad, vikarierande ledarskribent VLT

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons
Annons