Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Borgerliga riskerar att vara borta med vinsten

Ledare

Vinstintresst är borta, men missnöjet består på äldreboendet Koppargården

Blev ökänt. Mediebilden av Koppargården kom att leda till kritik av vinster i vården, men nu är vinsterna borta men missnöjet kvar. Foto: Bertil Ericson/Scanpix/TT

Koppargården var skandalen som ansågs visa farorna med vinstintressen, fast problemen mest handlade om personalens samarbetsproblem. De borgerliga partierna har fått betala ett högt pris för att de duckade i snålblåsten.

Något som inte var bra, blev ännu sämre. När brukarna på äldreboendet Koppargården i Stockholm svarar på frågor om sin vardag, avslöjar svaren ett utbrett missnöje.

Bara hälften säger sig ha möjlighet att välja när de ska kliva upp eller lägga sig. Tre av fyra anser inte att de kan påverka vardagsrutiner som tidpunkten för lunch och läkarbesök.

Hösten 2011 var Koppargården på allas läppar. Privatisering och personalbrist blev synonyma begrepp när ansvaret efter Dagens Nyheters reportage om vanvård skulle fördelas.

”Ändra reglerna så att det blir lätt för stadsdels-nämnderna att säga upp avtal med företag som inte lever upp till kvalitetskraven”, krävde exempelvis oppositionsrådet Roger Mogert (S).

Kommunen återtog driften av Koppargården i februari 2012. Men att personalens samarbetssvårigheter framkom som huvudanledning till vanvården, inte driftsformen i sig, gavs marginell uppmärksamhet.

Därför förtjänar svaren i Koppargårdens brukar-undersökning 2013 uppmärksamhet. Inte bara för att Koppargården har fortsatta brister, utan även eftersom händelserna runt vårdföretaget Carema påverkade den nationella valfrihetsdebatten.

Alliansregeringens opinionsmässiga nedgång startade efter Carema-affären och väljarstödet har aldrig återhämtat sig. Den mediala bilden av kissblöjan som vägdes för att spara pengar lever kvar i väljarnas medvetande, och även många borgerliga väljare verkar ha accepterat ett givet samband mellan vinstintressen och en urholkad välfärd.

Det har fått de borgerliga partierna på defensiven. De driver i mycket en ”vi-också”-politik: vi kan också höja skatten, vi kan också kvotera, vi kan också hålla efter profitörer i välfärdssektorn.

Det ligger då nära till hands för väljare att föredra originalen framför kopiorna. I den här typen av frågor är de rödgröna mer pålitliga än Alliansen. De är mer ideologiskt för höga skatter, statlig styrning och skepsis inför vinstmotivet.

Visst gäller det att ta intryck av verkligheten, och driva en realistisk politik. Men det krävs också positiva besked som ligger i samklang med de egna grundvärderingarna. Annars blir det svårt att hämta upp det till synes allt större opinionsunderläget.

När alliansregeringens tid vid makten i efterhand summeras kommer valfrihetsreformerna i äldreomsorgen att vara en viktig insats. Med hänsyn till det bristfälliga vardagsinflytandet på Koppargården, borde kanske särskilt Moderaterna ha försvarat de positiva delarna av sin politik bättre.

Annons
Annons
Annons