Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Kajsa Dovstad: Ta från sopgubbarna och ge till socialsekreterarna

Ledare

Genomför en feministisk löneväxling

Har det bra. Sopåkarna strejkar trots att de tjänar betydligt mer än kvinnliga akademiker.

Om det någonsin har funnits en klasskamp i Sverige, har arbetarna vunnit den. Sopåkarkonflikten illustrerar en absurd situation: Outbildade arbetarmän går ut i vild strejk för att arbetsgivaren inte vill betala dem i snitt 35 000 i månaden för 30 timmars arbetsvecka.

Kunde Karl Marx i sin vildaste fantasi föreställa sig att arbetare skulle ha det lika bra som i dagens Sverige?

De strejkande sopgubbarna i Stockholm har en heltidslön på nästan 47 000 kronor i månaden. I övriga landet är lönenivåerna för sopåkare visserligen lägre, men fortfarande mycket högre än för många kvinnodominerade yrken. En undersköterska, med lika utbildningsnivå och minst lika tungt arbete, tjänar 27 000 kronor i månaden enligt SCB:s lönedatabas. Den offentliga sektorn bekostar både sopåkarnas och undersköterskornas löner - vilket gör skillnaderna ännu mer provocerande.

Men det finns en enkel lösning: Genomför en feministisk löneväxling. Politikerna bör se till att kommunerna inte upphandlar tjänster där arbetarmän får högre löner än sina kvinnliga motsvarigheter. I monopolsituationer, som sophämtning och gatu- och anläggningsarbete, borde kommunerna pressa ner arbetarnas löner rejält.

Pengarna som blir över kan användas till att höja andra kommunanställdas löner. Framförallt är kvinnligt dominerade akademikeryrken missgynnade i dagens Sverige. En gymnasielärare har en månadslön på 34 000 kronor, en socialsekreterare tjänar 32 300 kronor och en förskollärare 28 700 kronor. Sverige är det västland där utbildning lönar sig sämst. Bara hälften av alla högskoleutbildningar innebär en ökad livsinkomst.

Vänstern vill i stället finansiera löneökningar till offentligt anställda genom att höja skatten. Kommunalskatten är dock redan mycket hög. Dessutom kan man fråga sig varför man ska höja skatten när man kan sluta slösa skattepengar på att betala överpriser för enkla arbetsinsatser? Gäller det dyra konsulter brukar vänstern ryta till och vilja värna om våra gemensamma resurser. Det finns ingen anledning att låta sopgubbarna ha kvar sin gräddfil.

På Karl Marx tid var inkomstskillnaderna mellan arbetare och kapitalägare en stor orättvisa. Sedan dess har arbetarna fått det bra, medan tjänstemännen inte får betalt för åren i skolbänken. Men vänstern har inte uppdaterat samhällsanalysen sedan 1800-talet. Därför tar man ställning för sopgubbar, trots att de i dag är en privilegierad grupp.

Vänsterkritiker menar att de strejkande sopåkarnas arbetsgivare Reno Norden räknade med sänkta löner för att vinna Stockholms stads upphandling. I grunden är lönesänkningen kommunens, det vill säga politikernas, fel - de accepterade skambudet. “Skambudet” består i det här fallet av att Reno Norden vill att sopåkarna jobbar 35 timmars arbetsvecka för sina 35 000 kronor i månaden.

Egentligen är också det en fantasilön som politikerna borde sänka med tuffare upphandlingskrav.

Lönestrukturen i den offentliga sektorn behöver ändras. Kvinnor måste få bättre betalt för både arbetstimmar och högskolepoäng. Det kan enkelt göras med klassisk omfördelning. När ska vänstern inse att arbetarmän är vår tids aristokrati?

Annons
Annons
Annons