Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: ”Massutmaning” är lika plågsam som viktig

Slarva aldrig med fakta

Annons

Bild från Stockholmsförorten Husby.

Är Sverige på väg att bli ett etniskt klassamhälle? Ett samhälle där segregationen fördjupas och där stenkastning mot brandkår knappt höjer några ögonbryn? Bilden som målas upp i nationalekonomen Tino Sanandajis nyutkomna bok ”Massutmaning” (Kuhzad Media AB, 2017) är inte direkt lugnande. Samtidigt är mycket av det som nämns inga hemligheter.

I decennier har forskningen tittat på invandringens ekonomiska effekter och noterat att invandringen gått från att vara lönsam till att, från 1990-talet och framåt, bli en nettokostnad. Kostnaderna beror på en lägre andel invandrare i arbete, lägre genomsnittliga inkomster och lägre inbetalande skatter. Utrikes födda står för ungefär 17 procent av befolkningen, och utgör samtidigt 54 procent av de arbetslösa.

Kriminalitet är ett annat område som tas upp. Strax över hälften av dem med långa fängelsestraff är utrikesfödda, och hela 76 procent av medlemmarna i kriminella gäng har invandrarbakgrund. ”Det finns en slående koncentration av dödligt våld till utanförskapsområden”, påpekas. Korrelation och kausalitet kan diskuteras, men vore det så att ekonomiska satsningar skulle lösa problemen hade Sverige lyckats för länge sedan. Vi satsar överlag mest i världen på integrationsåtgärder, utan att lyckas bättre än andra. Hur saker skulle kunna göras bättre borde intressera såväl forskare som politiker.

Sanandajis kritiker hävdar ofta att han är populär i Sverigedemokratiska kretsar. Om så är fallet skulle ”Sverigevänner” med fördel kunna ta till sig av budskapen i ”Massutmaning”: Upplopp i förorterna har väldigt lite med islam att göra. Den grupp kvinnor som är mest utsatt för sexualbrott är andra generationens invandrare. Förortsområden ska inte svartmålas, och den kränkande krogdiskrimineringen måste motverkas. Sanandji nämner även att fler unga med utländsk bakgrund påbörjar högskoleutbildningar. Kritiken mot det svenska majoritetssamhället är bitvis syrlig: lägg ner den passivaggressiva attityden gentemot invandrare, sträck i stället ut en hand. Sanandaji är emot assimilering.

Sanandajis kritiker hävdar ofta att han är populär i Sverigedemokratiska kretsar. Om så är fallet skulle ”Sverigevänner” med fördel kunna ta till sig av budskapen i boken.

Han är även svårplacerad på den traditionella höger-vänsterskalan. Han kallar sig liberal, men skriver om social utsatthet och om relativ fattigdom. Det är ingen slump att Torbjörn Hållö, LO-ekonom, häromdagen twittrade att Sanandaji är ”Tydlig och logisk om varför enkla låglönejobb inte är vägen framåt”.

Svensk arbetsmarknad är inte längre särskilt reglerad, enligt Sanandaji, som uppmanar borgerligheten att uppdatera ”sin mentala karta”. Alliansens etableringslotsar kallas ett ”besynnerligt haveri”, och även socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik får hård kritik.

När boken är som mest jobbig att läsa tas exempel på felaktigheter som sprids av makthavare upp, som att invandring per automatik skulle lösa framtida pensioner, eller som när utbildningsnivån hos nya flyktinggrupper överdrivs.

”Det är plågsamt att medge kopplingen mellan sociala problem och invandring”, skriver Sanandaji. Mig plågar det även - som liberal och positiv till invandring - att invandringsvänner slarvat med fakta. Det har inte gjort någonting bättre.

Annons
Annons
Annons