Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monica föder upp hundar som inte kan skälla

”Min pappa var sjöman. Sommaren 1956 fick jag och min syster följa med till sjöss”, berättar Monica Massih. Det blev starten för ett livslångt hundintresse.

Annons

Fyra busiga basenjivalpar håller ett bra tempo.

Så börjar historien om hur både Monica och hennes syster kunde bli så intresserade av en hundras att de höll fast vid att föda upp den i mer 50 år.

– Med på båten var hunden Bumle som var köpt i Indien och som såg ut ungefär som basenjin gör.

– Då var jag 10 år och min syster 4. Han var vår kompis hela sommaren.

Hemma på fastlandet igen plöjde en hundintresserad tjejkompis igenom hundböcker och visade en bild på en basenji.

– ’Var det en sån här du reste med?’ frågade hon. Det var det inte, men hundarna var lika.

1959 var det dags för nästa sjöresa. Då var det sagt att hunden Bumle skulle få bo med systrarna när resan var över.

– Men han försvann i Rotterdam eller Antwerpen. Den vovven var en kändis och de tror att han blev stulen.

Två ledsna systrar blev lovade en hund. Väl hemma såg de en annons om basenjivalpar till salu. Då var det en mycket ovanlig ras i Sverige.

– Och så blev det. Då fick vi hunden Lilli, som på något sätt har varit vårt uppfödarideal hela livet.

Den 29 januari firade systrarna 55 år som uppfödare av basenjin.

Paret Massihs hus på Önsta är mysigt och fyllt av busiga hundar. Hunden Stella bor hos Monica på foder just nu. Hon har fött fyra valpar som håller igång de fyra vuxna hundarna.

Monica bodde utomlands i många år och då var det systern i Stockholm som höll igång kennelverksamheten.

– Jag träffade min man i USA, hamnade i England några år. Sedan flyttade vi till min mans hemland Iran tills det blev revolution där.

– Till slut blev det Västerås och Asea-Atom för min man, innan han öppnade eget.

Monica har jobbat som laboratorieassistent.

Kennelnamnet har systrarna tagit efter en plats i Australien, dit de reste tillsammans.

Sådan herre sådan hund kanske.

– De är ju självständiga. Det är lite katt över de här hundarna.

På den tiden då det var mer vanligt med hårda uppfostringsmetoder fick hundarna dåligt rykte. De ställde nämligen inte upp på det.

– Nu när många tränar med klickermetod och uppmuntran går det jättebra. Vi har tränat och tävlat i agility och lydnad och lure coarsin (falsk harjakt) med våra hundar. Det går jättebra.

– De är intelligenta och vill veta varför de ska utföra en uppgift. Gosiga är de också, men kan vara lite avvaktande mot främlingar.

Matdags!

En av de äldre hundarna tar igen sig.

Den här valpflickan ska få stanna i Västerås. Hon har ett perfekt rynkigt ansikte.

Dags för ett foto av hela flocken. Monica Massih hämtar hund efter hund till soffan.

Väluppfostrad väntan.

Snart, snart är alla på plats.

Så där ja! Monica Massih har aldrig släppt intresset för Basenjihunden, en liten, pigg och intelligent urhund.

Efter sådan uppståndelse krävs en tupplur.

Basenjihunden kommer från Kongo

Rasen anses vara en av de mest ursprungliga hundraserna i världen. I Sverige finns 600–700 hundar av rasen basenji.

Monica Massih och hennes syster Mia Löwbeer (som bor i Stockholm) har kenneln Yulara tillsammans.

Hela 26 kullar med 112 valpar har det blivit. Av dessa har 30 blivit champions. Hemsidan heter yulara.se.

Hunden kan inte skälla, men är inte stum. Basenjins struphuvud är inte anpassat för skall, den funktionen har avlats fram på andra raser.

Annons
Annons
Annons