Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förföljelsen fortsatte i Sverige

Artikelserie
Flyktingkrisen

Sarab Samani flydde från Iran för att få leva som kvinna utan trakasserier. Men på svenska asylboenden fick hon fortsätta kampen mot hot och förföljelse av hbtq-personer.

Annons
”Jag levde inte i Iran. Jag dog där, ett långt och utdraget döende.” Sarab Samani är transsexuell  och vill leva som kvinna. Men  hoten och förföljelsen i Iran gick inte att fly ifrån. De fortsatte på svenska   asylboenden. Nu är det äntligen lugnt i Sarabs liv.

– Vi flyr från Mellanösterns värderingar men hamnar i samma värderingar här. Det är inte logiskt.

Hon trakasserades på asylboende i Strängnäs, fann ingen trygghet på det hbtq-certifierade Westsura. På Flygskytten i Västerås satte personal ned foten. Där lever hon i fred.

Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, vill att hbtq-personer ska erbjudas särskilda boenden, men den ordningen vill inte Migrationsverket ha.

Håret är stylat och ögonen försiktigt sminkade. Runt handlederna hänger armband. De var sådana detaljer som gjorde att Sarab släpades in på polisstationer i Teheran, klåddes upp, förhördes och tvingades klä av sig.

Hon föddes som man 1983 i miljonstaden Teheran, Iran, där homosexuella män straffas med döden och kvinnor piskas. Könsbytarindustrin går på högvarv eftersom många homosexuella pressas att byta kön i hopp om att få leva i fred. Sarabs läggning är inte accepterad, hon vill göra en könskorrigering till kvinna genom hormonbehandling men vill inte operera sitt kön. I sin definition av sig själv är hon kvinna, juridiskt fortfarande en man.

Hon är 32 år, historiker och Iran-vetare som arbetade i en tankesmedja där kampen för mänskliga rättigheter bedrevs underjordiskt.

Hon summerar sitt liv hittills:

– Jag levde inte i Iran. Jag dog där, ett långt och utdraget döende.

För ett år sedan tog hon ett avgörande beslut:

– Jag hade två alternativ: att ta mitt liv eller ge mig av till en plats där jag kunde leva i fred.

Hon läste på var i världen det fanns liberala lagar för hbtq-personer. Många västländer gick bort, även många länder i Europa.

– Det är bara Sverige och Norge som har en tolerant lagstiftning.

En akademisk kurs i engelska på Linnéuniversitet i Växjö blev vägen ut. När den var slut sökte hon asyl och flyttade till ett asylboende i Strängnäs. En svår tid väntade. Hennes hår och makeup provocerade de andra asylsökande. Hon blev isolerad, fick ta emot hån och glåpord och blev även misshandlad utanför campen.

– När jag kom gående i korridorerna slet mödrarna bort sina lekande barn och drog in dem på rummen.

Migrationsverket flyttade henne i augusti till Westsura asylboende i Surahammar som då hade hbtq-certifierats. Hon fick bo i mansbyggnaden vilket inte fungerade. Stress och smädelser gjorde henne sjuk. Westsura var den här perioden drabbat av protester från boende och regnbågsflaggan revs ned. Senare på hösten knivhöggs en homosexuell man.

I augusti flyttades Sarab snabbt till Flygskyttens asylboende på Hässlö.

– Första dagen i matsalen blev jag utskrattad. När cheferna hörde det följde de med och satt hos mig när jag åt.

Det var en markering som fungerade. Robert Axelsson, platschef på Flygskytten, minns:

– Sarab kom med kort varsel och var då väldigt nere. Men hon är extremt duktig, förstår detta med mänskliga rättigheter och hjälper oss i arbetet med att få andra att förstå. Hon har också bra hand med barnen och förstår deras behov.

Sarab berättar själv hur allt förändrades:

– Jag är lugn här, det finns många afghaner på campen och vi har samma språk, jag hjälper dem att tolka och de accepterar att jag vaktar deras barn.

Framtiden har ljusnat för Sarab som fått permanent uppehållstillstånd och snart flyttar till Stockholm.

Jeanette Peretic, verksamhetschef på Westsura berättar att målgruppen hbtq-personer växer bland nyanlända och att arbetet nu intensifieras för att informera asylsökande om svensk lagstiftning, att det är förbjudet att hota, kränka och trakassera. Peretic berättar också att regnbågsflaggan har fått vaja ifred över Westsura sedan den attackerades i somras. Boendet har idag mellan 10 och 15 hbtq-personer.

Hot och våld mot hbtq-personer har fått Tyskland att inrätta särskilda boenden för gruppen. Men det vill inte svenska Migrationsverket ha. Asylboendena ska se ut som samhället i övrigt, är hållningen. Ulrika Westerlund, RFSL:s förbundsordförande förstår resonemanget men säger:

– Det finns en skillnad. I samhället behöver man inte bo tillsammans. Här måste man bo med människor som är starkt homofoba eller transfoba och dela vardagslivet. Det är en speciell situation. Hbtq-boenden för dem med problem kan jämföras med kvinnojoursverksamhet, säger Westerlund.

RFSL i Västmanland har uttalat att fokus nu ligger på att skapa trygghet för nyanlända hbtq-personer.

Läs också ledaren: Rimliga regler kan behöva undantag på asylboende

Nu hoppas Sarab på en könskorrigering och en framtid som kvinna.
För dem kunde hon stoppas av säkerhetsvakter och islamisk polis på Teherans gator.
Den hissades på Westsura asylboende, revs ned i somras, men hissades igen. Nu intensifieras arbetet med att informera boende om svensk lagstiftning och rättigheterna för hbtq-personer.
Annons
Annons
Annons