Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gábor Takács-Nagy fängslade i Västerås konserthus

Sällan brukar en dirigent fängsla mig så som Gábor Takács-Nagy gjorde i Västerås konserthus på torsdagskvällen. Vilken personlighet! När han ledde Sinfoniettan i årets första abonnemangskonsert drog han uppmärksamheten från de egentliga huvudpersonerna: tonsättaren Anders Nilsson och pianisten Martin Sturfält.

Annons

Nilssons Pianokonsert nr 1 är 20 minuter lång men den går fort, så full av spirituella infall och varierande stämningslägen som den är. Som jag uppfattade den, så här första gången, är den stundtals häftig, rentav bjärt, med mycket spets från särskilt tvärflöjt och pianodiskant, men den har också härligt lyriska passager att vila i.

Det var lätt att hänga med i klanguttrycken, svårare i de komplicerade rytmuttrycken som måste ha varit en utmaning att studera in.

Den ungerske gästdirigenten Gábor Takács-Nagy gjorde ett stort intryck när han ledde Västerås sinfonietta i torsdagskonserten i konserthuset. Violinisterna närmast framför honom är Håkan Wikström och Örjan Högberg.

Sinfoniettan tog hem en arbetsseger, vid sidan av en konstnärlig seger, tillsammans med Martin Sturfält, en djupt koncenterad och chosefri solist som gjorde ett oerhört habilt intryck genom hela verket. Och Anders Nilsson, Sinfoniettans tonsättarprofil, var på plats, strålande av glädje över hur hans verk hade tolkats.

Kvällen hade inletts med ett par evigt gångbara centraleuropeiska giganter, Bartók och Liszt. Och nog visade den ungerske dirigenten Gábor Takács-Nagy en särskild relation till dessa två tonsättare. Bartóks Rumänska folkdanser tillägnade han en väldig inlevelse. Han dirigerade med hela kroppen och fick fram dansernas omväxlande burleska och smäktande karaktärer.

Takács-Nagy är ju i botten violinist – som sådan mycket framgångsrik – och sin första violinskolning fick han på Franz Liszts musikaliska akademi. Nu stod han där, ungefär 40 år senare och efter mängder av internationella framgångar, i Västerås konserthus och tolkade Liszts lilla verk Angelus tillsammans med Sinfoniettan.

Pianisten Martin Sturfält var en samlad och chosefri solist i Anders Nilssons Pianokonsert nr 1.

Angelus är det latinska ordet för ängel och beteckningen på en katolsk bön. Och Liszt som bodde i Rom sina sista år, ansluten till franciskanordens lekmannagren, inspirerades av kyrkklockornas ringning till kvälls-Angelus. Vare sig man lägger religiösa aspekter på kompositionen eller inte är det en ljuvlig meditation som dirigent och orkester presenterade med yppersta varsamhet. Stråkarnas intensiva men ändå skira klang markerade tydligt kvällsdiset över Rom.

Till slut kom Beethovens Symfoni nr 4 som en magnifik botten i konsertkvällen. Takács-Nagy berättade att den ligger närmast hans hjärta. Tänk att den för honom överglänser både Eroicasymfonin och Ödessymfonin som omger den och som är mycket mer spelade! Han beskrev den som ”ett fantastiskt stycke” och det är lätt att hålla med.

Fyran är, typiskt Beethoven, kraftfull och obevekligt trotsig men samtidigt ljus, smidig, och fylld av känsloflöden, belysta av enskilda instrument.

Västerås sinfoniettas tonsättarprofil Anders Nilsson strålade av glädje över hur hans verk hade tolkats. Här flankeras han av pianosolisten Martin Sturfält och dirigenten Gábor Takács-Nagy.

Orkesterbilden blev samlad och tydlig under dirigentens händer som ivrigt mejslade fram varenda detalj.

Ja, denne Gábor Takács-Nagy, tillfälligt utlånad från sina tjänster i Geneve och Manchester, vilket intryck han gjorde! Utöver sina musikaliska gåvor har han den kontinentale, intellektuelle gentlemannens charmiga och anspråkslösa utstrålning som det skulle behövas lite mera av i det svenska kulturlivet.

Birgit Ahlberg–Hyse

Annons
Annons
Annons