Konstnärer har formats här, men också arkitekter, designers och grafiker. Skolan har genomgått flera kriser, men nu – på den 51:a våren – ser det ljust ut.

1962 påbörjade teckningskonsulenten Erik Segerberg och konstnären Tore Hultcrantz sitt arbete för att starta en konstskolan i Västerås.

Då, precis som nu, ansåg skolans förfäktare att industristaden behövde en konstskola.

– Det är viktigt för staden, en gammal industristad, och fantastiskt för ungdomar härifrån att det finns, säger Bo Ljung, lärare och konstnär.

Han har själv gått på Västerås konstskola, som flera av de andra lärarna.

– Alla lärare är aktiva konstnärer, det är en viktig del av Västerås konstskola, berättar Bo.

– Och en stor närhet mellan lärare och elever, det har hängt med sedan 1963, säger Hannu Högberg, rektor sedan 2007.

I början var konstskolan en kvällskurs vid Västerås konstförening. År 1967 började skolans konstlinje dagtid. Först var utbildningen ettårig, med tiden blev den tvåårig. Den har inte alltid varit studiemedelsberättigad heller.

– När jag gick här fick jag jobba på nätterna och studera på skolan på dagarna, berättar Bo. Upplägget höll dock inte i längden och Bo var tvungen att sluta skolan.

Gamla Hakonshus i Vasaparken, vid den numera försvunna Hamngatan var skolans hemvist fram till mitten av 1970-talet. Men det stora huset, ritat av stadsarkitekten Erik Hahr, revs trots lärares och elevers protester.

Flytten gick 1978 till Djäknebergsskolans annex, i hörnet Biskopsgatan-Västra Ringvägen.

1986 flyttade verksamheten tvärs över gatan till de två översta våningarna i Djäknebergsskolan. Där håller Konstskolan till än i dag.

I runda slängar 1 200 elever har passerat skolan genom åren. Elevantalet har oftast legat kring 25 per årskurs. Mikael Genberg, Robert Ståhl, Jennifer Espling, Dan Widh, Marcus Ivarsson och Bosse Andersson är några av konstnärerna som gått Västerås konstskola.

– En liten del blir konstnärer. En del hamnar inom grafisk design, animation, reklam och design, säger Bo.

Han understryker att utbildningen kan komma till gagn i andra yrkessammanhang.

– Det jag lärde mig bland annat var att förlita mig på en kreativ arbetsprocess, säger den före detta eleven och konstnären Jakob Ojanen, lärare på skolan. 

Genom åren har skolan gått igenom ett antal kriser som hotat dess existens. Det senaste elddopet skolan gick igenom var 2009 då kommunens utbildnings- och arbetsmarknadsnämnd inte längre ville skjuta till bidrag.

– Kommunen ändrade sig mycket tack vare gamla elever som engagerade sig, skrev till kommunen och visade vad de gjort. Också kulturinstitutioner engagerade sig, berättar Hannu Högberg.

Ett nytt statligt bidrag och ett numera mindre bidrag från staden håller skolan i gång. De närmaste tre åren ser ljusa ut, då man just fått besked om fortsatt statligt bidrag.

Helena Bergenhamn
021-19 92 05
helena.bergenhamn@vlt.se