En kör bygger man inte på en dag. Den tar tid att bygga upp med sina svårsjungna altstämmor, sina ”buketter” av sopraner med olika lyster, huvudklang och övertoner, sina baser och tenorer.

Men en kör kan raseras fort, bli ingenting.

Det är sådant man lär sig när man intervjuar Agneta Sköld. Hon har lett Maria-kören, Västerås Domkyrkas egen kör, sedan 1991.

Egentligen tituleras hon domkyrkoorganist och spelar med lätthet på klaviaturerna som sitter lite varstans i Domkyrkan om man utgår från Agneta Skölds pekfinger som vevar runt när vi frågar efter orglarna.

Det är i Domkyrkan, mitt i den stimmiga turistrusningen, vi möter den avgående körprofilen. Att hennes arbetsplats ligger på världsarvslistan och har tre stjärnor i reseguiden Michelin illustreras av den stora turistbussen som släpper av rader av mörkklädda damer som rinner in i kyrkan och ställer sig vända mot högaltaret och stämmer upp i gemensam sång. Det här är inte vilket turistmål som helst.

Domkyrkan har varit Agneta Skölds arbetsplats i alla år och orglarna i all ära, men det är för körerna hennes puls har bultat.

– Jag sitter just nu hemma och lyssnar på en julskiva av Mariakören som ska ges ut och det känns i hjärterötterna att lyssna och veta att ’det här lämnar jag’. Man blir starkt knuten till sina korister. Samtidigt är jag realistisk, ingen är oersättlig. Någon ska ta över. Jag tog ju själv över Mariakören.

Så öppnar hon dörren till sin egen, musikaliska historia som sträcker sig betydligt längre tillbaka än när hon 1991 tog över Mariakören efter legendaren och skaparen av musikklasserna, Bror Samuelsson. Han startade Mariakören redan 1957 och det var vid den tiden, när hon själv var barn, som hon lärde känna honom.

– Bror cyklade runt i skolorna och lyssnade på elevernas sång. Sen pekade han och sa ’du och du och du och du’. Han valde ut oss att sjunga i Herrgärdsskolan flickkör. Man älskade Bror Samuelsson för att han var så bufflig och krävande men med ett stort hjärta. Och han betedde sig inte som vuxna brukade på den tiden, han lade sig på ryggen och travade böcker på magen för att demonstrera magstödet för sina elever. Han var besjälad av att ge den klassiska musiken till barnen.

Redan som tolvåring började Agneta Sköld att sjunga i Mariakören, ungefär vid den tid hon själv insåg att hon hade absolut gehör och en vacker mezzosopran under upparbetning.

Hon var född i en hän-given musikfamilj där mamma, Birgit Norrman, var kyrkomusiker i Viksängskyrkan, pappa Gunnar violinist och modellsnickare och där tvillingbrodern följde henne till högre studier på Musikhögskolan.

Hon examinerades 1969 som organist, kantor och musiklärare. Hon var borta från Västerås under tjugo år, bland annat sjöng hon i Radiokören och Kammar- kören för Eric Ericson.

I mitten av 1980-talet tog hon sig tillbaka till Västerås, till släkt och vänner och här fick barnen växa upp.

När hon tog över Maria-kören var hon efterlängtad. Körverksamheten i Domkyrkan hade gått på spar-låga, egentligen raserats.

– Jag fick uppdraget att bygga upp körerna igen och startade flera körer inom Domkyrkan. En period hade jag sju körer. Resten är historia, en guldkantad sådan.

Agneta Sköld har tagit Maria-kören till många tävlingar och internationella erkännanden och hon har själv belönats för sitt musikaliska arbete, bland annat med en kunglig medalj.

I Domkyrkan i morgon lyfter hon för sista gången sina dirigenthänder mot Mariakören i sin avskedskonsert ”En doft av sommaren”.

Och sen då?

– Jag vill komponera musik. Det har jag inte hunnit under de senaste tio åren.

Hon har tidigare skrivit omkring 25 verk för kör som uppförs då och då.

– Jag blir kontaktad på Facebook av körer från hela världen som sjunger mina verk och vill ha kontakt med mig.

Att skriva musik är Agneta Skölds sätt att uttrycka tankar och känslor. Men hon skriver också texter sprungna ur hennes släktforskning.

– Jag har kommit så långt jag kan i kyrkböckerna om min egen släkt. Nu försöker jag sätta in människorna i ett sammanhang. Vad levde de i för miljöer? Hur hade de det? Jag tar de fakta jag hittar, till exempel hade min mamma en kassabok när vi var små. Det är fantastiskt mycket man kan utläsa av den. Just nu skriver jag en berättelse om henne och min mormor. Det ska bli en bok som jag ska ge till mina döttrar på Mors dag.

Ann-Christine Kihl
ann-christine.kihl@vlt.se