Musikliv. Jan Allans vurmande för dokumentation av sitt händelserika liv har resulterat i mängder av foton.

– När jag började fotografera levde jag ju i en tid när inte ens tv:n fanns, men jag hade ett dokumentations-intresse som gick bra ihop med att det hände mycket i mitt liv när jag var en sådär 19– 20 år, säger Jan Allan och minns även att han skaffade sin första Rolleiflex-kamera 1953.

Den tog han sedan med sig var han än begav sig – och framförallt var det hans främsta följeslagare under alla de turnéer han åkte ut på genom landet.

Men bilder från Västerås har han inte kunnat hitta åt oss. Tur då att VLT:s arkiv ger en inblick i tiden Jan beskriver.

Under 1950- och 60-talet var folkparkerna i Sverige populära nöjesplatser där det dansades och spelades omåttligt.

– Västerås har en fin historia i musikens tjänst och i folkparken var det dans under hela 1950– och 60-talet när jag spelade där. Den typen av scen var navet för all musikalisk verksamhet då, säger Jan Allan.

Han hade en idé att dokumentera varenda folkpark i hela Sverige – något som efter hand visade sig vara en omöjlighet.

– Det fanns oändligt många parker i landet, så den tanken insåg jag ganska snabbt att jag var tvungen att ge upp, då blev det mest foton på tjejer och bilar.

– Men vi spelade faktiskt i så många parker att vi till och med sov där om nätterna – det blev lättast så när man tjänade 65 kronor om dagen, berättar han.

Jans allra första jazzminne från Västerås är en spelning i början av 1950-talet med kompositören, kapellmästaren och jazzmusikern Carl-Henrik Norin, som själv var född i staden.

Samarbetena utökades sedan i rask takt och kom att omfatta orkestrar i ledning av bland annat Jay Elfving, Mitt Görling, Jean Pa Band och Lars Gullin under 1950-talet. Det var under jazzen och folkparkernas era som han minns att det dansades mest i Västerås.

– Jag har alltid uppfattat musikintresset i Västerås som stort, och under 1960-talet var det platsen dit man begav sig till för att lyssna på riktig dansmusik.

– Staden bär också på en lite speciell anekdot som jag kommer ihåg väldigt väl. Det var en spelning 1955 där vi i stället för blommor fick en kastrull med rött lock från Skultuna mässingsbruk.

– Men jag förstod inte tjusningen och gav bort den till min mamma i stället, säger han med ett rungande skratt.

Sophia Sinclair