Publicistklubben ordnade häromdagen en debatt om hur svensk satir mår inför valet 2018. Under den amerikanska valrörelsen i höstas var satiren märkbart närvarande. Men "försöken att hitta en svensk Jon Stewart har hittills inte lyckats", konstaterades redan inledningsvis i Publicistklubbens paneldebatt.

Sedan kom samtalet att handla om Sveriges Radio och Sveriges Television, och det med rätta. Komikern Aron Flam berättade nämligen om hur han censurerades av SVT när han där bedrev satirprogrammet "Folkets främsta företrädare" i några säsonger.

Enligt Flam censurerade SVT honom friskt, men bara då hans satir slog mot vänster, Miljöpartiet och feminism. Alla skämt som riktades mot högern eller mot liberaler gick däremot an, dessa sågs aldrig som ett bekymmer.

Flam ville bland annat ha med citat av professor Kent Asp vars några år gamla undersökning visade att uppseendeväckande många journalister sympatiserar med de rödgröna partierna. Det fick Flam inte ha med. Det gick inte heller att driva med feminister som menar att det inte existerar biologiska skillnader mellan könen. Om SVT har klippt i program för att städa undan så harmlös satir kan man undra hur ängslig kulturen är på berörd redaktion.

På plats i Publicistklubbens paneldebatt fanns även Dilan Apak som tidigare var programledare för Tankesmedjan i P3. Där skojade hon bland annat om att Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu är en "husblatte", vilket försvarades av SR.

Sveriges Radios Erik Blix från P1:s program "Public service" invände mot Flams kritik och menade att det inte finns någon motsättning mellan propaganda och satir. Så kan det vara.Frågan är dock varför public service - som vi alla är med och betalar för - skulle censurera en liberal satiriker som Flam på ett sätt som vänstersatiriker inte skulle censureras.

Svensk satir skulle kunna må bättre, som någon i panelen konstaterade. Ja, och särskilt i public service.

Sakine Madon
021- 19 92 35
sakine.madon@mittmedia.se