I måndags fick kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke public servicekommitténs förslag om public service framtida finansiering.

Sammanfattningsvis kan sägas att kommittén föreslår en skattefinansiering, och samtidigt öppnar för att public service ska få ett grundlagsskydd. Med långa tillståndsperioder på åtta år är tanken att riksdagen ska hindras att peta i pengapåsen till public service-bolagen.

Tiden är förbi då Radiotjänst kunde ringa på dörren och fråga om man hade en tv-apparat. Systemet har varit föråldrat i en tid då många tar del av utbudet på nätet. Högsta förvaltningsdomstolen slog för tre år sedan fast att datorinnehav inte räcker för att Radiotjänst ska kunna kräva in tv-avgift.

Visst behövs en förändring, och på något sätt måste staten få in pengarna.Med det nya systemet blir det dyrare för familjer med vuxna barn som också betalar skatt, medan studenter och arbetslösa blir "vinnare".

Det är viktigt att säkra public service oberoende, men tillståndsperioder på åtta år är långt i mediesammanhang. "Fria händer" under lång tid kan också leda till att public service i högre utsträckning ägnar sig åt att konkurrera mot privata mediebolag. Här behövs tydliga riktlinjer för att få public service att hålla sig ifrån det kommersiella. Ett public service som tar sitt uppdrag på allvar och levererar bra journalistik är viktigt. Kanske är det just därför irritationen blir så stor när uppdraget missköts.

Här finns helt klart en ideologisk laddning. Tidigare kulturminister Cecilia Stegö Chilò, som satt rekordkort tid på posten med sina tio dagar i den första alliansregeringen, avgick just för att hon inte hade betalat tv-licensen. Licensskolket hade börjat som en ungdomsprotest.

Det finns en återkommande kritik mot vänstervridning. Moderaten Gunnar Axén blev för några år sedan så irriterad på vänsterpoeten Athena Farrokhzads sommarprogram i P1 att han ville kasta ut sin tv för att ”slippa finansiera eländet”. Med morgondagens system får han betala oavsett hur många tv-apparater han kör till tippen.

Även inom public service finns kritik mot den nya utredningen. Sveriges Radios vd Cilla Benkö är rädd för att en skattefinansiering "knyter oss närmare politiken". Hon varnar för att SR därmed skulle ses som "statsradio". Frågan är om finansieringsmodell spelar så stor roll för förtroendet.

Nu ska remissinstanser säga sitt, innan riksdagen fattar sitt beslut före valet om mindre än ett år. Vågar man hoppas på fler röster som påpekar att public service inte ska göra "allt"? Rena underhållningsprogram och politisk färgad opinionsjournalistik är sådant som public service ska hålla fingrarna ifrån. Och hur undviks det att public service-bolagens styrelser inte blir, om än outtalat, politiskt tillsatta? Gamla strukturer behöver skakas om.

Problemet med förslagen och kommande medieutredning är inte att licensavgiften blir en skatt, utan det är att så lite troligtvis kommer att förändras. En del duttande här och var men inte mycket för att förbättra public service innehåll.

Sakine Madon
021- 19 92 35
sakine.madon@mittmedia.se