Sveriges Radio meddelar att länsstyrelsen i Västmanland vill "kranmärka" hela sin verksamhet (5/11). Man ska helt enkelt använda kranvatten och sluta köpa vatten på flaska.
Vi har bra kranvatten, och dessutom går det numera enkelt att på egen hand kolsyra vatten. Så varför inte?

Men även om kranvatten är bra behöver det nämnas att offentlig sektor ibland strävar efter "märkningar" och "högre procentmål" utan närmare eftertanke.
SVT Västmanland rapporterar att Region Västmanland "tillhör de bättre landstingen i landet vad gäller inköp av ekologisk mat inom vården" (4/11).

Vad menas då med "bättre"? Jo, att en jämförelsevis stor andel av maten - nästan hälften i detta fall - är ekologisk.
Även regeringen har uppsatta mål: andelen ekologiska livsmedel hos offentliga aktörer ska vara minst 60 procent år 2030.

I stället borde man se över hur, när och från var maten inhandlas. När forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) för några år sedan kom ut med boken ”Den ekologiska drömmen” (Fri Tanke förlag) stack de hål på våra vanliga föreställningar om ekologisk odling. Ekomaten är generellt sett varken bättre som livsmedel eller bra för miljön, påpekade forskarna och skapade debatt.

I år har SLU kommit ut med skriften ”Ekologisk odling – framtidens lantbruk eller en återvändsgränd?” som en uppföljning av boken. Återigen konstateras det att ekomat inte är "hälsosammare", samt att odlingsformen varken är "klimatsmart eller bättre för miljön i övrigt". Ibland kan eko-mat vara det bättre valet, och ibland inte.

Det finns alltid en fara med "sanningar" på komplexa områden. Offentlig sektor måste i den mån det går luta sig mot vetenskap, och inte reflexmässigt gå på jakt efter tjusiga rubriker och procentsatser.

Sakine Madon
021- 19 92 35
sakine.madon@mittmedia.se