För några år sedan hejdade sig Hedvig Lindahl vid en bollplan i Malmö. Hon blev stående en lång stund, imponerad av passionen hos skolbarnen som spelade fotboll.

– Sedan insåg jag att här står jag, trettioplus, och tittar på skolbarn – hur ser det ut? Så gick jag snabbt vidare, skrattar Hedvig.

Men i ärlighetens namn hade hon ju lika gärna kunnat kuta in på planen och sälla sig till de unga spelarna. För fotboll är precis vad hon har valt att ägna de flesta dagarna i livet åt – och än är det inte över. Fast det händer att hon numera funderar över skillnaden mellan att vara en passionerad ungdom och en 35-årig gift tvåbarnsmor på planen.

– Jag kan märka på mina yngre kollegor att de kan bli väldigt stressade och känslomässigt berörda av en match, på ett sätt som jag inte längre blir. Jag är ganska lugn i alla situationer egentligen, det är väldigt få matcher som berör mig starkt.

Att vara lugn och hålla huvudet kallt hjälper henne förstås att tänka klart och analysera spelet. Men samtidigt undrar hon ibland om det innebär att sporten inte betyder lika mycket längre. Funderingar som brukar leda fram till insikten att fotbollen är en så stor del av henne att den knappt går att separera från livet.

– Det är ungefär som relationen man har till sina föräldrar. Det är inte så att man ringer dem varje dag men skulle de försvinna, då skulle man inse vilken viktig del de var av en.

Hedvig Lindahl växte upp i lilla Marmorbyn i Södermanland och började tidigt spela fotboll, med pappa Håkan Larsson (allsvensk spelare i IFK Norrköping på 1980-talet) som tränare. Att hon hade talang märktes tidigt, och långsamt tog hon sig vidare, steg för steg mot större ligor och större arenor. Antagligen hade det gått snabbare om hon hade växt upp på en större ort, funderar Lindahl.

– Jag brukar kalla det att jag öppnade upp min värld. Det är en stor värld där ute, men byn är väldigt skyddad, ingen låste cyklarna, ingen låste dörrarna, och alltid kände man någon vart man än gick. När jag sedan skulle lämna det, då var jag väldigt otrygg i många år.

Även om hon tog de första kliven från hemmaklubben med viss tvekan har hon för det mesta haft bra självförtroende som spelare. Fotbollen har varit hennes stora intresse och talang – men den har också medfört hennes största motgångar i livet. Ett misstag leder lätt till mördande kritik när förväntningarna är högt ställda, och Hedvig Lindahl blev nästan knäckt efter OS i London, då hon skuldbelades för att Sverige hade förlorat kvartsfinalen.

Några tunga år följde, och i dag ser hon det som en av sina stora bedrifter att hon orkade fortsätta med fotbollen. Belöningen kom under OS i Rio. Hon räddade flera straffar och blev landslagets hjälte när silvermedaljen var ett faktum.

Nu rankas Hedvig Lindahl som en av världens bästa målvakter och rekryterades 2015 till Chelsea som är en av Englands bästa klubbar. När hon kom till klubben stod damfotbollen inte högt i kurs. Några år senare har mycket förändrats. Satsningarna har ökat och för första gången kan Hedvig koncentrera sig på sin idrottsprestation, utan att tvingas ta ansvar för marknadsföring, medicinsk stöttning och allt annat runt klubbfotbollen.

I Londonförorten Cobham är hon och hustrun Sabine en trygg punkt för nya spelare i laget, som är välkomna hem till deras radhus när de behöver sällskap. Med två barn, katter och en hund kretsar livet utanför planen annars rätt mycket om vardagsbestyr.

Hur är det att leva som regnbågsfamilj i England? Någon skillnad mot Sverige?

– Jag har faktiskt inte upplevt några problem med det. Kanske för att vi lever i närheten av London, en storstad där acceptansen är stor. Men jag har i och för sig aldrig märkt av någon negativ behandling mot oss eller våra barn, var vi än har bott. Allt är som för vem som helst.

Malin Eijde/TT

Mer om Hedvig Lindahl:

Fyller: 35 år den 29 april 2018.

Gör: Fotbollsspelare (målvakt) i Chelsea.

Meriter i urval: Sveriges mesta landslagsmålvakt med 149 matcher. VM-silver 2003, VM-brons 2011, 2 x Diamantbollen, OS-silver 2016. Rankas som en av världens bästa fotbollsspelare.

Bor: Radhus i Londonförorten Cobham.

Familj: Hustrun Sabine Willms, sönerna Timothy, 4, och Nathan, 1.

Så firar jag födelsedagen: ”Vi spelar semifinal i Champions League, så om jag får välja vinner vi och tar oss till finalen.”

Om att fylla 35: ”Att vara lite äldre känns ändå ganska bra. Jag tycker att jag har lärt mig mycket och jag tycker om att ha en roll där jag får lära ut det jag kan. Jag mår bra av det.”

Favorithemmasyssla: Sova.

Lyssnar på: ”P3 dokumentär”.

Gör mig arg: ”När människor i världen offras för makthavarnas egenintressen.”