I går kväll samlades partiledarna till Dagens industris och Expressens gemensamma tv-debatt. Ebba Busch Thor var utan tvekan mest på hugget.

Kristdemokraterna riskerar, som i så många tidigare val, att åka ur riksdagen.

Det är inte så att partiet eller Busch Thor inte syns, men det är inte alltid så att uppmärksamheten har haft med politik att göra. Rubriker har handlat om att Busch Thor gör succé i programmet "Så ska det låta", att hon kuggar Aktuellts litteraturtest i direktsändning, eller att Bert Karlsson är anlitad av partiet som utfrågare.

I valrörelsen fokuserar KD på vården, där linjen är att staten ska ta över lanstingens vårdansvar. Här har partiet åtminstone en tydlig profil.

En annan fråga som är viktig för väljarna är den om lag och ordning. KD är för strängare straff och borde egentligen bättre ha kunnat lyfta fram brottsofferperspektivet.

Det behövs ett seriöst parti som gör det när bilbränder, sexuella trakasserier, religiös extremism och ungdomsrån sprider otrygghet. Upplevs politiker inte se dessa problem skapas en grogrund för missnöjesröstande. Varför stilla se på när dessa besvikna väljare går till SD?

Busch Thors företrädare Göran Hägglund höll på sin tid ett engagerat Almedalstal om "verklighetens folk", men släppte snart tråden när han utsattes för kritik.

Frågan är bara: Vad spelade det för roll att exempelvis Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg (som för övrigt numera själv argumenterar för populism) angrep Göran Hägglund och drog bisarra paralleller till Goebbels? Det är inte direkt så att KD:s potentiella väljare hittas bland rikstidningarnas kulturskribenter.

Som feminist har jag många gånger kritiserat KD:s vårdnadsbidrag och mycket annat, men det är klart att en konservativ partiledare ska kunna ifrågasätta sådant som offentligfinansierade genuskurser.

Busch Thor har släppt partiets tidigare ängslighet. Hon kritiserar Decemberöverenskommelsen och har - till skillnad mot övriga partiledare - markerat mot att SD:s Jimmie Åkesson i sin frånvaro på Pride Stockholm förlöjligades som plastelefant.

I gårdagens partiledardebatt gav hon svar på tal när Stefan Löfven raljant sa att det är "intressant" att få "undervisning" av Busch Thor om industrins villkor. Repliken kom blixtsnabbt: "Jag betackar mig för den klappen på huvudet av Sveriges statsminister i en feministisk regering."

Att vara retoriskt vass avgör inte valresultat. Inte heller att bara synas i största allmänhet. Men att Busch Thor siktar på att klara riksdagsspärren framgår tydligt. Det vore dumt att räkna ut henne.