Relationen mellan Turkiet och USA har varit bättre, för att uttrycka det milt. Länderna belägger varandras ministrar med sanktioner, den turkiska liran lever skakigt och Donald Trump har nu fyllt på med fördubblade tullar på turkiskt stål och aluminium.

Turkiet å sin sida har infört importtullar på bland annat bilar, tobak och elektronik från USA. En viktig pusselbit i konflikten är hur pastorn Andrew Brunson, bosatt i Turkiet sedan många år, har behandlats.

Brunson greps för två år sedan, och är på lösa grunder anklagad för terrorism och iblandning i den Gülenrörelse som har pekats ut som ansvariga för kuppförsöket. Anklagelserna är uppenbart orimliga. Men pastorn är i gott sällskap.

Sedan kuppförsöket har tiotusentals människor - journalister, oppositionella med flera - fängslats, och fler än så har blivit av med sina arbeten. Erdogan har stärkt sitt grepp om politiken och rättsväsendet. Fria medier är det inte tal om. Och nu försöker Erdogan alltså använda den fängslade amerikanska pastorn för att utpressa USA.

Trump skrev häromdagen på Twitter, översatt: "Vi kommer inte att betala något för frisläppandet av en oskyldig man, men vi slår tillbaka mot Turkiet!"

Frågan är hur konflikten kommer att sluta. EU och USA är beroende av Turkiet, och vice versa. Turkiet är en gammal Natomedlem, och där har försvarsalliansen en viktig flygbas.

EU har genom flyktingavtalet med Turkiet svårt att skärpa tonen mot Erdogan och hans auktoritära styre. Den turkiske presidenten försöker numera inte ens att framstå som intresserad av demokrati och mänskliga rättigheter. Det är inte fel att tala klarspråk om Turkiet och Erdogan. Trump kan anklagas för mycket, men inte för det här bråket.