Blir riksdagsvalet "blockpolitikens begravning", som Stefan Löfven önskade sig från scenen på Socialdemokraternas valvaka?

Alliansen tänker inte ge Sverigedemokraterna den utpressarroll som Stefan Löfven har gett Vänsterpartiet den gångna mandatperioden. Det sa Jan Björklund i SVT Agenda dagen efter valet. Samtidigt kallade han det ett misstag att släppa fram S-MP-regeringen. "Det tänker vi inte göra om", sa Björklund. Frågan om han eller Annie Lööf skulle kunna bli statsminister avfärdade han med att det nog kräver ett starkare röstunderlag. Men varför så defensiv?

Det kan bli en mittenregering, en S+M-regering, eller en M- alternativt M+KD-regering som tolereras av Sverigedemokraterna. SD har dock tydligt deklarerat att man saknar blocklojalitet och ska tas på orden.

Risken med S+M-varianten är att ytterkantspartierna växer. Hos C och L finns som bekant ett starkt stöd för att hålla SD ute, därmed har de inte sagt blankt nej till en Kristersson-ledd regering där de själva inte ingår.

För ett samarbete vänsterut är det centrala vad S kan ge i utbyte. Statsministerposten? En högersväng i den ekonomiska politiken? Det finns inget stöd för vänsterpolitik i riksdagen, tvärtom.

Centerpartiet kan på sina håll ingå i blocköverskridande samarbeten, som det som funnits i Västerås. Men i rikspolitiken ska distansen till socialdemokratin inte underskattas. Maud Olofsson kallades "Alliansens moder" och Annie Lööf är knappast favorit hos S och LO. Det har minst sagt hänt en del sedan tidigare C-ledaren Olof Johansson samarbetade med Göran Persson (S) på 1990-talet. Mer troligt än att Lööf sneglar vänsterut är att Björklund gör det.

Var de liberala partierna än hamnar gör de bäst i att sätta hårt mot hårt. Fråga 1: Är S redo att kalla Lööf sin statsminister?