Vänsterpartiets riksdagsledamot Amineh Kakabaveh fortsätter i riksdagen. Tur det!

Först försökte partiet peta bort henne från valsedeln, men efter en medlemsomröstning blev Kakabaveh kvar - dock en bit ner på listan.

Under valrörelsen krävde Vänsterpartiet att hon skulle ta avstånd från att hennes anhängare satte upp valaffischer med hennes bild och texten "feminism ska gälla alla". På flera sätt har hon motarbetats, men nu blev det ändå 3579 personkryss.

Konflikten mellan Kakabaveh och hennes parti drog i gång efter att hon skrev en debattartikel om ökat kvinnoförtryck i förorter. Partisekreteraren, och tunga talespersoner, beskyllde då Kakabaveh för "ryktesspridning". En bisarr anklagelse.

Kakabaveh, som leder föreningen "Varken hora eller kuvad", larmade om reella problem. Problem som hennes partiledning har velat sopa under mattan. När riksdagen i våras markerade önskan om en särskild brottsrubricering för brott med hedersmotiv reserverade sig Vänsterpartiet som enda parti. En särskild brottsrubricering "kan leda till att det enbart blir personer från en viss kultur som kommer att misstänkliggöras", löd partiets motivering.

Men det går utmärkt att bekämpa rasism och hedersförtryck - samtidigt. I själva verket är det kulturrelativismen som fråntar utsatta rättigheter, för att de har en viss bakgrund. Vad är rasism om inte det?

I självbiografin ”Amineh - Inte större än en kalasjnikov" beskriver Kakabaveh hur hon som 13-årig kurdisk flicka i en fattig familj i Iran ansluter sig till en marxistisk kurdisk motståndsrörelse. Hon har överlevt krig och tystnar inte i första taget. Riksdagen behåller härmed en orädd röst för dem som lever i ofrihet.

Vänsterpartiets ledning förtjänar inte Kakabaveh, men hon förtjänar tveklöst sin riksdagsplats.