I veckan avsattes Stefan Löfven som statsminister, inte genom en statskupp utan för att han i demokratisk ordning röstades bort. Innan det hade moderaten Andreas Norlén röstats fram till ny talman.

Man kan förstås tycka illa om att svensk borgerlighet överger Decemberöverenskommelsens principer, som gick ut på att hindra Sverigedemokraterna från inflytande. Och man kan förstås ha starka åsikter om politik. Även som statlig tjänsteman. Men man får skilja på sin yrkesroll och sina åsikter.

Sajten Ledarsidorna.se uppmärksammade i veckan att det bland regeringskansliets opolitiska tjänstemän cirkulerar ett upprop med udden mot en eventuell borgerlig regerings politik.

I uppropet ställs bland annat frågan om de behöver vara lojala mot en ”regering eller regeringsunderlag” som fattar beslut i strid mot regeringskansliets ”värdegrund” och ”alla människors lika värde”.

Över 260 tjänstemän har undertecknat uppropet, däribland personer med höga befattningar på Utrikesdepartementet.

Hur tänker dessa tjänstemän agera, om det blir en moderatledd minoritetsregering som allianspartierna och även Sverigedemokraterna släpper fram? Vägra förbereda och verkställa regeringens beslut? Menar de att Ulf Kristersson som statsminister skulle medverka till att "alla människors lika värde" hotas?

Statsanställda ska inte vara politiska aktivister. Frågan är för övrigt betydligt större än Sverigedemokraterna.

Tidigare folkpartiledaren Lars Leijonborg nämner i sin memoarbok "Kris och framgång - mitt halvsekel i politiken" (Ekerlids förlag) ett minne från när han var pressekreterare åt den då nyblivne utbildningsministern och partikamraten Jan-Erik Wikström 1976.

Wikström möttes på departementet av "opolitiska" tjänstemän som nästan alla bar röda knappnålar på kavajomslaget. De delade kanske socialdemokraten Marita Ulvskogs upplevelse att det kändes som en "statskupp" att socialdemokraterna förlorade makten det året.

Krister Thelin, tidigare domare vid bland annat FN:s Krigsförbrytartribunal för forna Jugoslavien i Haag, ställde redan innan årets riksdagsval frågan om vad som skulle hända om tjänstemän på departement "ska bereda en budgetpost eller direktiv till en utredning som beställts av SD, och vägrar utföra arbetet?" (Kvartal.se, 7/9).

I USA har presidenten hyfsat fria händer att "pussla om" på departementen, medan vi - precis som i bland annat Storbritannien och Danmark - förväntar oss att tjänstemän är lojala mot arbetsuppgiften. Det vill säga att statsanställda lägger politiken åt sidan och sköter sitt jobb, oavsett valresultat. Det har starka fördelar och skapar kontinuitet.

Som tjänsteman är man helt enkelt anställd för att tjäna medborgarna, inte för att opinionsbilda.

Svaret på Thelins fråga är enkel. Lika lite som att en abortkritisk barnmorska kan arbetsvägra med hänvisning till sitt samvete kan statliga tjänstemän med starka politiska uppfattningar det.

Då får man helt enkelt söka ett annat jobb.