Sveriges Stadsmissioner, där Stadsmissionen i Västerås ingår, har släppt årets fattigdomsrapport. Det är dyster läsning. I P4 Västmanland berättar Magnus Uhlin, direktor på Västerås Stadsmission, att fattigdomen både ökar och breddas. Stadsmissionen påpekar också att den allmänna välfärden inte längre fungerar som det var tänkt.

Som Lotta Säfström, ordförande för Sveriges stadsmissioner, skriver i Dagens Samhälle får "civilsamhället mer och mer ta ansvar för det som politikerna ska säkerställa" (17/10). Enligt henne hänvisar socialtjänsten allt oftare hjälpbehövande till dem, för sådant som tidigare har ingått i det offentliga skyddsnätet.

Men det civila samhället ska vara ett komplement till välfärdsstaten, inte tvingas ta statens ansvar.

Generellt sett har pensionärer fått det bättre ställt, men i fattigdomsrapporten beskrivs den grupp äldre som halkat efter och som "knappt kan betala hyran eller har råd med mat". Antalet hemlösa äldre (över 65 år) har på fem år ökat med 23 procent, enligt Socialstyrelsens senaste hemlöshetskartläggning. Stadsmissionen möter även barnfamiljer som blir vräkta. En ytterligare grupp fattiga är ungdomar med psykiska problem som hamnar utanför. "Unga män med komplexa drogvanor", nämns också.

Det är alltså en heterogen grupp som söker hjälp för fattigdom. Ibland faller de mellan stolarna. Har makthavarna tillräcklig kunskap om dem? Stadsmissionen föreslår en ordentlig kartläggning och en "nationell fattigdomsstrategi". Det är en bra idé. För att kunna nå människor i nöd måste man förstå både vilka de är och vad som kan förklara att de hamnat i fattigdom. Här behövs en helhetssyn, inte ett duttande.

Magnus Uhlin på Västerås Stadsmission tar upp en aspekt som många kanske glömmer i dessa "swish-tider", nämligen att många i ekonomisk utsatthet saknar möjligheter att delta digitalt. Då kan det handla om sådant som att kunna göra inbetalningar eller ha möjlighet att kontakta myndigheter. Då kan berörda myndigheter inte sitta med armarna i kors.

Resurssvaga grupper är också röstsvaga i debatten och i politiken. Det finns alltid en risk att de fastar i politisk skugga.

Här har makthavare ett ansvar att då och då se bortom de så eftertraktade medelklassväljarna. Politiska förslag som det Socialdemokraterna lanserade i valrörelsens slutskede - en extra "familjevecka" för barnfamiljer - har applåderats. Det heter att vi "har råd".

Men då borde politiker bättre kunna fokusera på att välfärden fungerar för dem som behöver den som mest. Om fattigdomen breddas och ökar nu när vi är i en högkonjunktur, vad väntar i så fall när det vänder neråt?