Skolinspektionen kritiserade nyligen en kristen friskola, Hällebergsskolan, i Ljungskile. Elever på skolan har vittnat om att lärare kritiserat homosexualitet, citerat bibeln på lektioner och - trots att det ingår i kursplanen för idrotten - inte låtit elever dansa pardans.

Detta för att undvika att eleverna får ”fysisk kontakt innan giftermål”. Barn- och ungdomspsykiatrin slog larm om att elever på skolan mår så psykiskt dåligt att de försökt ta sina liv.

Religiös sekterism har inte i skolan att göra. Ändå har det funnits en utbredd politisk naivitet.

Ett hårresande exempel är "Vetenskapsskolan" i Göteborg, som i ett ägaravtal påstod att islamisk lag skulle gälla i skolverksamheten. Skolan, som på pappret inte är konfessionell, har starka kopplingar till den salafistiska miljön i Sverige.

Självaste VD:n och huvudmannen för skolan pekas av Säpo internt ut som rekryterare till våldsbejakande islamism, vilket stiftelsen Doku nyligen avslöjade. Behöver jag ens nämna att barnen könssepareras, och att det propageras för att flickor ska täcka sig?

Dessa skolor bedrivs för att tidigt isolera barn från det övriga samhället.

Mot bakgrund av den senaste tidens avslöjanden bjöd riksdagens utbildningsutskott in Skolinspektionen. Roger Haddad, numera Liberalernas skolpolitiske talesperson, säger sig vilja ha svar på varför problematiska skolor kan fortsätta sin verksamhet.

Det är en befogad fråga. Jag har också upprepade gånger frågat varför Skolinspektionen gav Al-Azharskolan, den muslimska friskola i Stockholm som avslöjades sätta flickor längst bak i skolbussen, rätt att separera pojkar och flickor i undervisningen. Varför förhandlar ansvarig myndighet bort barns rätt till jämställdhet?

Haddad och ansvariga politiker får kavla upp ärmarna - här finns en hel del att ta tag i.