Den 6 november 1632 är ett datum som etsat sig fast i minnet alltsedan mina tidiga skolår. Av historieböckerna förstod jag att dagen var förknippad med en allvarlig händelse som samtidigt blev en brytpunkt i det trettioåriga kriget.

Den svenske hjältekungen Gustav II Adolf hade lett sina trupper till stora segrar, men denna dag föll han själv offer för en kula vid Lützen. Vi högtidlighåller detta genom att äta Gustav Adolfbakelser.

Med hänvisning till Gustav II Adolf, ”vår historias största minne”, inrättades 1908 i vårt grannland den 6 november som Svenska dagen, en samlingsdag för ”Finlands svenska befolkning”. Den alltmer tilltagande ryska repressionen motiverade uppropet.

Det gällde att ”hämta nytt mod och nya krafter i striden för sin rätt att vara sig själv, att bevara sin nationalitet" (Axel Lille i Nya Pressen, 6 november 1908). Tillsammans med Götaland, Svealand och Norrland hade Finland fram till 1809 utgjort en del av det svenska riket.

Vid Finlands självständigt 1917 stadfästes landet som officiellt tvåspråkigt. Även om fennomanerna drev sitt nationalistiska mantra om ”ett folk – ett språk – ett land”, klarade sig språklagen. Med tiden har Finland ofta framhållits som en mönsterstat när det gäller att hantera minoritetsspråk.

Efter förra valets framgångar för sannfinländarna (Sverigedemokraternas systerparti) verkar dock det nationalistiska mantrat åter gälla. Den nuvarande finska regeringen motarbetar den svenskspråkiga befolkningens lagstadgade rättigheter till vård och omsorg på sitt modersmål.

Kulturministern, tillika Finskhetsförbundets ordförande, anklagas för etnisk utrensning när han systematiskt strukit svenskspråkiga kandidater vid utnämningsärenden (Yle Nyheter 171130).

Idag utgör finlandssvenskarna 5 procent av befolkningen. Andelen minskar. Många säger att det är tungt att kämpa för sitt språk.

En del vittnar om allt hårdare klimat mot svenskan i offentliga miljöer och ett motstånd när man hävdar sin grundlagsskyddade rätt att få service på sitt modersmål. Osäkra framtidsutsikter och utsatthet kan vara orsaker till att alltfler unga finlandssvenskar bidrar till den finska ”hjärnflykten” till Sverige.

Svenskans situation i Finland angår oss. Den språkliga och kulturella samhörigheten med Finland har varit och är fortfarande stark.

Att Finland förblir ett tvåspråkigt land är garanten för att förbli vad det är, en del av Norden. Utan svenskan riskerar landet att istället bli den fjärde baltstaten. Därför är det viktigt att uppmärksamma Svenska dagen och inte bara äter bakelser den 6 november.

Anders Garpelin

professor i pedagogik MDH

Anders Garpelin är en av flera fristående krönikörer på ledarsidan. De tar självständig ställning, åsikterna behöver inte sammanfalla med ledarredaktionens.

Anmäl text- och faktafel