Så här ungefär två månader efter valet förklarade alltså talman Andreas Norlén att nästa steg i regeringsbildningsprocessen blir en omröstning av Ulf Kristersson som statsminister. I nästa vecka kommer avgörandet i riksdagens kammare. Om inget oväntat händer på vägen, vill säga.

Anledningen till att Centerpartiets Annie Lööf inte fick ett sonderingsuppdrag är att Moderaterna och Kristdemokraterna har motsatt sig det, och att även hon själv ska ha sagt sig vilja ha hela Alliansens stöd.

Efter gårdagens besked från talmannen undrade först många om riksdagens liberala partier C och L skulle kunna "mjukna" och släppa igenom en minoritetsregering ledd av Kristersson. Björklund och Lööf svarade under valrörelsen otydligt på frågan om hur de ska agera i det läget.

Det är ingen slump att Kristersson, som i går höll sin presskonferens efter att Norlén hade hållit sin, betonade att han vill föra Alliansens politik, på Alliansens villkor. Tonen mot Lööf och Björklund var mild. Kristersson sa att han helst ser C och L i sin regering, men om de inte vill önskar han att de ger hans eventuella regering ett år. Därefter kan ni kräva att jag ska avgå, om ni inte tycker att jag för en allianspolitik, sa han. Därmed passade han över bollen.

Men ingen verkade vilja ta emot den. Snart signalerade både Jan Björklund och Annie Lööf att man inte kommer att ändra ståndpunkt.

Det är bra att alla partier "tvingas" ta ställning till de alternativ som finns. För det finns för allianspartierna inget realistiskt "drömalternativ".

Kristersson har ett hårt tryck på sig både internt och bland sina väljare att bilda regering, att inte avstå från att föra den egna politiken. Ebba Busch Thor är inne på samma linje. Ett hårt tryck finns även på Björklund och Lööf - att fortsätta markera mot Sverigedemokraterna.

Men än kan saker hända innan vi står inför ett extraval.