Det mesta är sig likt även nästa år i vårt serieutbud. "Hälge" av Lars Mortimer kommer att finnas kvar, liksom "Nemi" av Lise Myhre och "Medelålders Plus" av Sven-Bertil Bärnarp.

Däremot utgår "Träsket" efter nyår och ersätts av "Bästis", en färgstark och delvis självbiografisk serie skapad av Kenneth Larsen från Trondheim.

– Man skulle kunna säga att det är en lätt blandning av lögn, fantasi och faktiska händelser. Själva huvudstoryn handlar om vänskapen mellan mig och Marthe Nordvik som varit min "bästis" sedan treårsåldern, men med tiden har den växt till att omfatta både föräldrar och övriga familjemedlemmar, förklarar Kenneth Larsen.

Och framför allt har serien växt till en succésaga.

Från det att "Bästis" började publiceras i stripformat 2016 har den fått fäste bland serieälskare världen över. På Instagram, där serien publiceras på engelska, följs Kenneth Larsen av drygt 100 000 fans.

– Jag frågade nån gång var alla kom ifrån och de visade sig inte bara vara från Skandinavien utan även från länder som Indien och Brasilien. Det är förvånande och fascinerande, men samtidigt kanske min allra största drivkraft. Det är otroligt häftigt när folk säger att det man gör är en ljusglimt i deras tillvaro.

Varför har serien blivit så populär, tror du?

– Jag tror det finns en igenkänningsfaktor i alla vardagliga situationer och den retsamma jargong som kan uppstå mellan två bästisar som kanske känner varandra lite för väl. Men kanske finns det också något kittlande i att personerna som är med i serien faktiskt finns på riktigt. Det är många som undrar över det.

Vad säger Marthe om den här utvecklingen?

– På ett sätt är hon nog van eftersom jag alltid tecknat små historier för att reta henne, ända sedan vi var små. Men hon blev väl lite förvånad när jag mejlade och skrev att hon skulle bli seriefigur i tryck, säger Kenneth Larsen och skrattar.

– Hittills har hon inte haft några invändningar, även om jag berättar om dåliga dejter och gamla kärlekar hon aldrig kommit över. Men det är klart att jag skickar skisser till henne i förväg om jag misstänker att det skulle kunna uppfattas som känsligt.

Serien är väldigt uttrycksfull. Har det alltid varit din stil som tecknare?

– Ja, det ser man när tittar tillbaka på det jag gjort under åren. Det är ofta ganska överdriven mimik med stora ögon och munnar. Jag gillar när det är dynamiskt och tycker att serier ska vara färgglada. Just färgläggningen lägger jag faktiskt ned rätt mycket tid på.

– Däremot höll jag mig borta länge från strip-formatet. Hur ska jag kunna vara rolig på fyra rutor, liksom? Det kändes helt omöjligt från början, men jag började hitta formen efter 30 strippar ungefär. Nu känns det snarare skönt med ett ramverk att förhålla sig till. Jag har nog hittat min berättarstil, säger Kenneth Larsen.