Penningtvätt handlar om hantering av pengar som förvärvats olagligt. I Swedbanks fall rör det sig om 40 miljarder kronor enligt visselblåsaren Bill Browder.

Visste man inte, eller ville man inte veta, att miljarderna inte var legalt förtjänade? Har man i banken varit naiv eller slug? 

Så småningom kommer väl ett svar. Men i dag väcker affären många frågor. Om man visste, varför lät man det fortgå? Inget är gratis. Särskilt inte i banker. Vad tjänade banken på att hantera dessa  miljarder? Innebar penningtvätten ekonomiska favörer för någon anställd i banken?

Varför valde Finansinspektionen att lägga locket på? Hur är det möjligt att granskande journalister(!) lyckades avslöja den suspekta hanteringen medan Finansinspektionen, en myndighet vars heltidsuppdrag är att professionellt sköta renhållningen, inte agerade?

Behöver Finansinspektionen en mer kompetent ledning?

Att både ett företag och en myndighet hamnar snett i samma  mångmiljardshärva är illavarslande.

Terje Granberg

Anmäl text- och faktafel