Debatten om public service har blossat upp igen efter att två moderata länsförbund tagit ställning för att minska dess omfattning.

M i Stockholms län vill helt avskaffa statlig radio och tv, medan M i Västra Götaland vill smalna av uppdraget.

Många hade nog hoppats på att det skulle bli startskottet för en spänstig debatt om vad SVT och Sveriges radio egentligen borde ägna sig åt. Men så blev det inte.

Istället har vi fått se en plattitydkavalkad av sällan skådat slag. Utrikesminister Margot Wallström (S) tog i från tårna och fastslog i en debattartikel i Aftonbladet att "genom att begränsa public service, begränsar man också demokratin".

Det är trist att debatten aldrig kommer längre än så här. Istället borde den handla om vilket uppdrag och vilken omfattning public service ska ha eftersom det från och med i år finansieras med skattepengar (trots att det kallas för en avgift).

Är det rimligt att SVT är med i budgivningar om att få sända internationella idrottsmästerskap som en hel uppsjö andra aktörer ändå vill sända? Varför ska våra pengar gå till att producera rena underhållningsprogram?

Var det verkligen nödvändigt av SVT att köpa rättigheterna till samtliga säsonger av Game of Thrones?

Politiker ska inte styra över vad som granskas eller vilka vinklar olika program har – men det är inte samma sak som att SVT och SR måste få ägna sig åt precis vad de vill.

Många skulle säkert invända att P3 är en kanonkanal som sänder trevliga pratprogram och den senaste popmusiken, men kanske är det inte rimligt att alla arbetande svenskar ska tvingas vara med och betala för det?

Uppfriskande hade varit om någon med riktiga argument kunde förklara varför public service ska ha hela den verksamhet public service har idag – utan att ta ifrån tårna och skrämmas med stöveltramp från 30-talet.

Max Sjöberg

Anmäl text- och faktafel