Annons

Annons

Annons

Debatt
Debatt: Sänk kraven för att få personlig assistans

Text

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Protestaktion mot försämrade villkor för personlig assistans.

Annons

Läget för den personliga assistansen är minst sagt nattsvart. Det händer i ärlighetens namn inte särskilt mycket när det gäller att åtgärda de brister som finns inom den personliga assistansen och de politiska partierna tycks ha lämnat den personliga assistansen åt sitt öde. Av Försäkringskassans egen statistik kan utläsas att utvecklingen alltjämt är sådan att färre och färre ges rätt till personlig assistans. Vid utgången av 2014 hade ca 16 200 personer assistans. Vid utgången av 2018 var denna siffra 14 500 personer. Därtill kommer att nästan fem av sex personer får avslag första gången de ansöker om personlig assistans. Detta är en utveckling som måste brytas och det snabbt. Varje dag berövas barn och vuxna sina rättigheter.

Annons

Jag tänker denna gång inte peka ut någon ansvarig för denna utveckling. Jag anser nämligen att det är ointressant vems fel det är att det ser ut på detta sätt. I stället borde alla och då särskilt våra politiker enas om att det är dags att kavla upp ärmarna och på allvar ta tag i de problem som faktiskt finns. Ett rimligt angreppssätt är då att börja med att slå fast vad som ska ge rätt till insatsen personlig assistans.

Annons

Ett lämpligt avstamp är att titta i artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Där stadgas bl.a. att en person med funktionsnedsättning har rätt att leva ett självständigt liv och att inte vara tvungen att bo i särskilda boendeformer. När det gäller barn kan det även vara på sin plats att påpeka att barnkonventionen snart upplyfts till svensk lag. Det betyder alltså att barnets bästa ska genomsyra alla åtgärder som rör barn. Vidare kan det förtjänas att lyfta fram artikel 9 som anger att barn inte ska skiljas från sina föräldrar mot deras vilja och artikel 23 som anger att ett barn med funktionsnedsättning ska kunna leva ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar tilltron till den egna förmågan och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället. Jag vågar påstå att dessa konventioner leder till att Sverige måste vidta lagstiftningsåtgärder för att uppfylla sina åtaganden. Det är dessutom bråttom. Då duger inte den saktfärdighet som nu råder.

Det som måste ske är att den svenska lagstiftningen för när personlig assistans ska beviljas snarast måste förändras. Kraven för när assistans ska kunna beviljas måste sänkas. Det måste vara slut på räknandet av minuter för olika insatser. Uppdelningen i grundläggande behov och övriga behov måste därför tas bort.

Annons

I stället ska samtliga behov en person med funktionsnedsättning har beaktas. I annat fall klarar inte Sverige av att ge medborgare med funktionsnedsättning en möjlighet att leva ett självständigt liv. När det gäller barn är som ovan nämnts kraven på en stat än högre.

Annons

När man sedan tittar på olika behov är det en självklarhet att hela insatsen från start till mål ska ge rätt till personlig assistans. Det är en orimlig utveckling, som har slagits fast i praxis, att det bara är delar av ett behov som grundar rätt till en insats. Med en sådan lagstiftning blir den personliga assistansens närmast en chimär. När det gäller barn måste också en förändring ske när det gäller det så kallade föräldraansvaret. Idag läggs orimliga bördor på föräldrar till barn med funktionsnedsättningar. Självklart ska en rättighetslagstiftning som bygger på bland annat internationella konventioner skötas av staten och inte av kommunerna. Frågan om huvudmannaskap måste därför omedelbart åtgärdas.

Det finns som ovan nämnts en massa åtgärder som snabbt måste vidtas för att rätta till de brister som finns med den personliga assistansen. Självklart måste ändringar i lagstiftningsarbete föregås av en ordentlig beredning. Men med tanke på den utveckling som varit de senaste åren och som bevisligen alltjämt pågår kan man inte dela upp arbetet i massa smådelar där man dessutom bara tycks kunna hantera en fråga i taget. Med ett sådant arbetssätt kommer detta arbete ta åratal och så länge kan enskilda personer inte vänta. Här borde det finnas politisk samsyn och därmed förutsättningar för ett paket med åtgärder. Jag har dock hittills inte sett den tendensen. Det jag har hört är tomma ord som inte har lett fram till någon förändring. Det är inte särskilt imponerande. Det är snarare ett politiskt haveri.

Andreas Rung

Anmäl text- och faktafel

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan