I höst är det 30 år sedan den politiska kartan ritades om totalt i Europa. En efter en föll de kommunistiska regimerna.

Polen tjuvstartade utvecklingen som kulminerade med Berlinmurens fall. Och att Polen var först ut är inte förvånade. Sovjetunionen fick aldrig riktigt bukt med sitt imperiums svagaste länk. Katolska kyrkan hade kvar sin starka ställning och fackföreningen Solidaritet blev en stark politisk oppositionsrörelse.

Landets omvandling i marknadsekonomisk riktning satte fart och sedan inträdet i EU 2004 har Polen utvecklats till en av EU:s allra starkaste ekonomier.

Därför har den oroväckande antidemokratiska utvecklingen i Polen också förvånat många.

Vid parlamentsvalet 2015 vann partiet Lag och rättvisa, Pis, valet och den nationalkonservativa regeringen satte snabbt igång med att förändra landet. Snabbt påbörjades ett prickskytte mot demokratin genom att ta sikte på domstolarna och medierna.

PIS och dess ledare Jaroslaw Kaczynski hade länge hävdat att polska medier domineras av en ”elit” med vänsteråsikter (det resonemanget behöver man inte gå över Östersjön för att hitta) och när partiet tog makten fick mängder av journalister sparken. Pis nationalistiska politik fortsätter att urholka landets demokratiska institutioner.

Det har funnits stora förhoppningar om att en samlad opposition ska kunna utmana Pis om regeringsmakten i parlamentsvalet. Valet till EU-parlamentsvalet som avgjordes i maj blev dock en stor seger för Pis som fick omkring 46 procent av rösterna. De fem oppositionspartier som hade bildat en koalition fick 38 procent.

Oroande är den splittring som finns i landet och som göder framgång för Pis. Det splittrar stad och land och det splittrar familjer.

Men det behöver detta till trots inte vara nattsvart för demokratin i Polen. Det finns fria tv-kanaler och tidningar och det finns gott om oppositionella i landet som inte har glömt den frihet landet vann för blott 30 år sedan. Många polacker vet att demokratiska principer inte kan tas för givna.

Anmäl text- och faktafel