Det sägs att teknik slår politik. En del hävdar att Sovjetunionens upplösning startade när USA satte en man på månen. I förra söndagens parlamentsval, på dagen femtio år efter månlandningen, fick Ukrainas president Volodymyr Zelenskij och hans parti ”Folkets tjänare” så många röster att det ser ut att räcka till egen majoritet.
Vinsten i presidentvalet i april var visserligen ett tydligare skifte, men detta val var viktigare. I Ukraina ligger det mesta av makten inte hos presidenten, utan i parlamentet Rada och den regering som församlingen släpper fram. Fram till i söndags har förre presidenten Petro Poroshenkos parti Europeisk Solidaritet dominerat.
Annons
Utan formell representation i Rada har Zelenskij därför fått ägna sig åt symboliska gester. Som att ställa in militärparader och använda pengarna till bonusar för de som gör militärtjänst, skära ned på antalet byråkrater och tjänstemän samt flytta presidentens kontor från de gamla sovjetiska kvarteren.
Annons
Sådana handlingar är förstås inte förgäves, utan ligger i linje med vad han lovade folket under presidentvalskampanjen: öka antikorruptionsarbetet, mer decentralisering och makt åt medborgare samt minskad immunitet för politiska tjänstemän och folkvalda.
Den viktigaste punkten gällde dock Ryssland. Zelenskij lovade att hans första prioritet skulle vara ett avtal om eld upphör med de ryskstödda separatistgrupperna som sedan 2014 ockuperat östra Ukraina och Krimhalvön.
Ett sätt har varit att tala till folket snarare än att vända sig till militärgruppernas ledare. Vid sina framträdanden växlar Zelenskij ledigt mellan ryska och ukrainska för att visa samhörighet. Ett annat sätt är de kontakter med Rysslands president Vladimir Putin som initierats för att få till stånd fångutbyten.
Allt som tinar upp den frusna konflikten mellan Ryssland och Ukraina är lovvärt, liksom alla försök att modernisera den djupt korrumperade statsapparaten. Zelenskij lär stånga sig blodig mot ett hårdnackat Ryssland. Han är dock redo att sätta hårt mot hårt.
I sitt installationstal i april förklarade han sig beredd att förlora såväl popularitet som det nyvunna presidentskapet för fredens skull. Förra söndagens val visar att folket fortsätter sluta upp bakom sin nya tjänare.
Gustav Juntti