Sverigedemokraterna har med viss framgång tvättat bort sin koppling till den gamla svenska nazismen. Vi är därför många som hittills har sett partiet som ett högerpopulistisk missnöjesparti i stil med Ny demokrati. Men om Matilda Molander har rätt i sin analys (ledare den 23 november) är partiet nu inne på en farlig utveckling i riktning av fascism.

Den framtidsvision för Sverige som Mattias Karlsson och hans kamrater målar upp är inget mindre än den korporativa staten där man "tagit över" fackföreningar och är okänslig för extern kritik.

Inte ens socialdemokraterna med sitt fackligt/politiska samarbete och (S)-märkta föreningsliv har kommit i närheten av en lika omfattande svensk korporativism; man måste drygt 50 år tillbaka till högerdiktaturerna i Sydeuropa (Grekland, Italien, Spanien och Portugal) för att finna liknande politiska system.

Medan SD just nu ägnar sig åt aktuella politiska frågor som invandring och socialförsäkringar, smider man tydligen långsiktiga planer på en omfattande förändring av samhället. Risken är att vänstersidan mobiliserar till motoffensiv, så att vi får en hård ideologisk strid liknande den som fanns i Sverige på 1930-talet.

Jimmie Åkesson försöker under tiden ge sken av att SD är ett konservativt parti och söker samarbete med KD och M. Som största oppositionsparti försöker han naturligtvis ta ledningen för det han ensam kallar ett "konservativt block".

Måtte han misslyckas med detta!

Sverre Haukeland

Anmäl text- och faktafel