Enligt en undersökning som SVT Sport gjorde för ett par år sedan tjänar svenska idrottsmän i genomsnitt 72 gånger så mycket som idrottskvinnor, en siffra som förändras kraftigt om man bryter ner det per idrott.

Inom exempelvis friidrott, simning och längdskidor är lönerna högre för de kvinnliga utövarna. Stora stjärnor som Charlotte Kalla, Stina Nilsson eller Sara Sjöström drar upp lönerna. Framgångar ger publik, prispengar och sponsorer. Det som gav de absurda löneskillnaderna var fotboll och ishockey.

Fackförbundet Unionen har gjort en undersökning som visar hur mycket manliga hockeyspelare på elitnivå tjänar jämfört med deras kvinnliga motsvarigheter. Föga överraskande är skillnaderna enorma.

Snittlönen för kvinnor ligger på 5 500 kronor i månaden medan de manliga elitspelarna ligger på i genomsnitt 121 000 kronor i månaden – mer än 20 gånger högre lön alltså. Eller i klartext: en manlig spelare tjänar lika mycket som hela damlaget i samma klubb.

Därutöver får 84 procent av de manliga proffsen någon form av ekonomisk bonus men bara nio procent av kvinnorna.

Unionen vill nu göra det till en facklig fråga och kräver kollektivavtal för damligan eftersom elitidrott enligt förbundet är att betrakta som ett yrke. Men det är inte vilket jobb som helst att vara idrottare.

Elitidrottare tjänar så mycket som publiken tillåter dem att tjäna. Skillnaderna är inte bara kopplade till kön utan även till vilken idrott det rör sig om. Fotboll omsätter enorma summor varje år medan få manliga bågskyttar kan försörja sig på sin idrott.

Att män som spelar hockey tjänar mycket mer än kvinnor är inte så konstigt, sett till publikintresse och intäkter. Inom fotbollen – där kvinnor under långa tider haft det svårt – visar såväl publikintresse som intäkter hur damspelarna alldeles på egen hand stridit sig till den betydligt bättre position man har idag – mot alla odds.

Men även om fotbollen såväl som ishockeyn verkar i en marknadsekonomi där herrlagen omsätter mer pengar så är det inte så enkelt som att säga att kvinnorna får stå ut med att stå i skuggorna så länge de inte drar in lika mycket pengar.

Allt hänger ju ihop. Utan satsningar, inga resultat.

Dessutom läggs det enorma mängder skattepengar på landets idrottsföreningar vilket borde göra det självklart att dam- och herrspelare får samma förutsättningar att växa.

Cif, Centrum för idrottsforskning, har lyft frågan om den ojämställda idrotten. Det handlar inte bara om riksidrottsförbund där männen dominerar i styrelserna utan mer allvarligt på gräsrotsnivå.

Pojkar gynnas konsekvent när merparten av det offentliga stödet från stat och kommun går till pojkars idrottande.

Det är lätt att stirra på lönekuverten för dagens elitidrottare. Viktigare är att skapa förutsättningar för en mer jämställd idrott framgent. För det behövs en ekonomisk modell som gynnar flickor lika mycket som pojkar.

Anmäl text- och faktafel