Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

ledare liberal

Ledare: Ska M och SD sluta upp bakom LO i frågan om las? Arbetsrätten är den politiskt mest riskfyllda punkten i januariavtalet

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende liberal.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson (M) och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD.

Bild: TT

Annons

Punkt 20 i januaripartiernas 73-punktsprogram slår fast att arbetsrätten under 2021 ska moderniseras genom “tydligt utökade undantag från turordningsreglerna” i Lagen om anställningsskydd.

För C och L var reformerad arbetsrätt en av de viktigaste segrarna i förhandlingarna med S. Utan denna är det i själva verket troligt att moderatledaren Ulf Kristersson hade varit statsminister i dag.

Men arbetsrätten är också den politiskt mest riskfyllda punkten i januariavtalet. Redan när överenskommelsen presenterades hördes hård kritik från fackligt håll (Arbetet 190115) och V hotade med misstroende om regeringen skulle lägga fram lagstiftning som försämrade arbetsrätten (SVT 190116).

S har satt sitt hopp till att en uppgörelse mellan arbetsmarknadens parter ska göra den beslutade utredningen irrelevant. Det framstår emellertid som allt mer osannolikt.

Annons

Annons

I december hoppade fem LO-förbund, bland annat Byggnads och Kommunal, av förhandlingarna med Svenskt Näringsliv. “Förhandlingsresultatet innebär en urholkning av vår anställningstrygghet som vi inte kan acceptera”, konstaterade Byggnads ordförande Johan Lindholm (Arbetet 191210).

De fortsatta partsförhandlingarna kring arbetsrätten blir en av de stora konfliktfrågorna på LO-kongressen i juni. Som Expressen nyligen rapporterade samlar de fem LO-förbund som hoppat av förhandlingarna en majoritet på kongressen (200205).

Resultatet kan därför mycket väl bli att LO-ledningen efter kongressen kommer att ha svårt att under hösten nå en uppgörelse med Svenskt Näringsliv som lever upp till skrivelserna i januariavtalet, och då återstår endast för statsminister Stefan Löfven (S) att gå till riksdagen med egen lagstiftning.

Det skulle troligtvis leda till fullständigt sammanbrott i de redan ansträngda relationerna mellan S och LO. Men det skulle också trigga ett misstroende från V:s sida.

C och L:s kalkyl har hela tiden varit att KD och M inte skulle vara beredda att göra gemensam sak med V. Vad vi lärt oss de senaste månaderna är dock att riksdagsmajoriteten, som i fallet med Arbetsförmedlingen, mycket väl kan hitta gemensamma beröringsytor även när deras långsiktiga intressen skiljer sig åt.

Annons

Det finns, som C och L länge konstaterat, goda skäl att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden. Samtidigt finns det argument för varför denna typ av förändringar av spelreglerna på arbetsmarknaden inte bör genomföras utan parternas samtycke.

Annons

Frågans komplexitet gör det med andra ord fullt möjligt för den samlade oppositionen att argumentera för att parterna måste ges mer tid att hitta en lösning, utan att ha januariavtalets snäva tidsgränser hängande över sig.

Det kan mycket väl sluta med att C och L tvingas ge den förre statsministern Fredrik Reinfeldt (M) rätt: att från politiskt håll börja ändra i arbetsrätten är inte värt de politiska riskerna.

Stefan Löfven lär vara beredd att hålla med.

Svend Dahl

Anmäl text- och faktafel

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy