I Sverige, liksom i många andra länder, är utgångspunkten att domar ska stå sig. När en domstol väl har väl har avgjort ett mål som inte längre går att överklaga eller om en dom överklagas till en högre domstol som inte tar upp fallet, ska utfallet stå sig. Ett enkelt exempel är att när hovrätten avgjort ett mål och det överklagas till, men inte tas upp av, Högsta domstolen så ska hovrättens dom gälla. Den väldigt starka huvudregeln är alltså att en dom i ett straffrättsligt fall gäller för evigt. Och den ska inte gå att ändra på. Det är inte så konstigt. Det skulle vara väldigt krångligt med en annan utgångspunkt. Då skulle domar behöva ändras alltför ofta och varken allmänhet eller jurister skulle ha förtroende för de beslut som domstolarna tar. Den utgångspunkt som gäller i Sverige är alltså väldigt viktig för att upprätthålla trovärdigheten för domstolarna.