Klara Östlund har upptäckt keramiken under den tvååriga utbildningen på konstskolan och inspirerad av konstnären Nathalie Djurbergs mörka leranimationer och av stop motion-filmer har hon skapat ett svartkomiskt tittskåp fyllt av figurer som är i färd med alla möjliga dekadenta ting. De super, slåss, snortar kokain och har djuriskt sex. Hon själv är porträtterad som en flicka med en Systemetkasse i handen på väg att kliva in i en (vuxen)värld.

– Det föreställer en urspårad fest och där står jag för några år sedan och är på väg till den. Jag vill skildra allt det som finns i samhället men som det är tabu att prata om, som känslan av meningslöshet, missbruk och sexualitet, säger Klara Östlund.

Jennifer Gröhns drömska verk gestaltar hennes inre.

– Jag skildrar mina fobier och målar en sorts inre landskap. Jag är väldigt förtjust i fantasy och ser mycket tecknad film och tycker om att skapa mina egna världar i mina målningar, säger Jennifer Gröhn.

Mycket personlig är Nea Ringdahl i sin konst. Hon har avgjutit nära och vänners vaginor i ett triangelformat verk och gjort en serie av dockhuvuden som symboliserar de barn som aldrig får födas. Själv har Nea Ringdahl förlorat ett barn i ett missfall.

– I båda verken har jag velat arbeta med känslan serieproduktion att det är flera av samma sak, men att de varje vagina och dockhuvud också är helt personligt och unikt. För mig är de ofödda barnen också ofödda själar, säger Nea Ringdahl.

Nikolas Dobrinov förankrar tydligt sitt skapande i konsthistorien. Influerad av Vincent van Gogh, Ivan Aguéli och Richard Bergh visar han landskapsmåleri, modellstudier och stilleben med en andlig kvalitet.

– Konsthistorien och religionshistorien är egentligen samman sak. Jag är väldigt inspirerad av äldre svensk konst, jag försöker föra samman färgerna från Bergh med formerna från Aguéli i mina målningar, säger Nikolas Dobrinov.

I hans målningar och skulpturer finns det en dragning åt det kubistiska som hans lärare har uppmuntrat honom att utforska och på senare tid har Nikolas Dobrinov också inspirerats allt mer av surrealismen.

– I det här projektet har jag klivit ett steg bakåt och jobbat med motståndet som finns i att måla det mer konkreta. På så vis har jag blivit djärvare i mitt måleri och jag söker ett mer abstrakt uttryck, ett eget språk, säger han.

Linn Drewa utforskar ständigt sig själv i sitt skapande. Hennes målningar kretsar kring dödssynderna hon hänger sig åt, som lusten och vreden, men visar också om alla de saker hon tycker om i sitt liv.

– Jag upptäckte att allt jag gör är en sorts självporträtt, så temat för projektet och utställningen passade mig väldigt bra, säger Linn Drewa.

Emma Morén arbetar en mängd olika uttryck i sin konst. Foto, video, skulptur, textil och måleri sammanförs i hennes verk som närmas postapokalyptiskt skildrar världen vi lever i, hur vi förstör och omvandlar miljön och oss själva. Hon använder olika material och saker som hon hittat ute i naturen och framträder själv i en mängd olika fascinerade och skrämmande skepnader.

– Jag visar hur vi blir en helt ny människa genom det vi gör mot jorden och oss själva. säger Emma Morén.

Julia Jonassons verk består av en stor sönderslagen spegel ur vars sprickor svart tyll tränger ut. Det speglar henne själv lika mycket som betraktaren.

– Jag har utgått från mig själv och hur jag känner. Hur jag ser på mig själv när jag ser mig i spegeln. Trasig, tom, mjuk, säger Julia Jonasson.

Avgångseleverna på Västerås Konstskolans utställning visas på Västerås Konstmuseum fram till den 31 maj. För den som på grund av coronaviruset inte kan eller vill besöka utställningen har eleverna gjort videofilmer där de presenterar sina verk som kan ses på Konstmuseets hemsida.