Redan 1995 köpte Västerås konstmuseum Lotta Antonsson verk “Dog” (1994) i en tid då det fortfarande var omdiskuterat ifall foto hade något att göra på ett konstmuseum över huvud taget. Lotta Antonsson hade då redan som student på Konstfack tagit språnget och skapat konst med kameran. 

– Innan dess var fotografiet i Sverige främst journalistiskt och dokumentärt inriktat, ingen såg det som en del av konsten. Jag hade turen att få vara med i en tid där konstvärlden var i förändring och man ville se något nytt och annorlunda. Så jag fick möjligheten och tog vara på chansen. Det handlade inte om att göra sig kvitt det gamla, men att kroka i det och bygga vidare på traditionen genom att göra någonting nytt, säger Lotta Antonsson. 

Hennes examensarbete “Take it as a Man” (1990) var en fotografisk serie föreställande en kvinna i klassisk mjukporrpose och bilderna hade körts genom en fax för att bli oskarpa och referera till tidningarnas tabloidformat. Lotta Antonsson gick i klinch med de befintliga maktstrukturerna inom fotografiet och ställde frågor kring vem som tog bilderna och vem som blev fotograferad. 

– Jag hade en feministisk utgångspunkt och ville utmana hur kvinnor framställs som objekt inom fotografiet och det patriarkala sättet att se på bilden. 

Flera av hennes verk från 1990-talet präglas av att de är suddiga och oskarpa, det inger en känsla av obehag som också hennes nya verk väcker, men på ett annat vis. Det feministiska finns fortfarande kvar, men har tagit en mer subtil form och temat är nu tydligare existentiellt.  

– Precis som då fortsätter jag att appropriera andras bilder och placera dem i nya sammanhang i mina kollage. Jag använder gärna foton på kvinnor från 1960- och 70-talet, decennier då det hände mycket i världen exempelvis inom freds- och kvinnorörelsen. Det är nakenbilder eller reklamfotografier på kvinnor. I mina verk framstår de som sköna och sköra, men samtidigt kranielika och kusliga. 

Ett annat sammanhängande tema är fotografiet själv. Genom olika objekt hittar Lotta Antonsson associativa representationer för vad fotografi är och gör. Snäckor står för tiden och fotografiets möjlighet att frysa och “fånga” ett ögonblick, drivved representerar cellulosan i den framställda bilden, speglar symboliserar ljus och kristallen ametist har precis som det framkallade fotografiet den egenskapen att den bleknar i solljuset.  

– För mig är på så vis även de här skulpturerna och objekten fotografi, i min utställning vidgas och expanderar fotografiet. 

Hon bygger också sina verk utifrån matematiska strukturer och mönster.  

– Matematiken ligger nära konsten, den är också ett kreativt språk. Jag tycker om att göra mina verk komplicerade och fylla dem med många idéer och associationer. 

Lotta Antonsson har rönt stora framgångar internationellt och verkar i dag både i Berlin och i ateljén utanför Varberg. Utställningen är producerad tillsammans med Hallands Konstmuseum där den tidigare har visats, men i Västerås ser den annorlunda ut. Bland annat visas nu äldre verk som “Dog” och “Ponny” som referenspunkter, men de nya verken har också placerats utifrån förutsättningarna i konstmuseets lokaler. 

– Jag tänker mig det som en koreografi när jag placerar ut verken och funderar på hur betraktaren kommer att röra sig genom utställningsrummet. 

Lotta Antonssons utställning öppnar i dag och visas fram till den 8 november.