Många kommer säkert ihåg den mycket omtalade kirurgen Paolo Macchiarini. Han arbetade tidigare på Karolinska institutet, där han bland annat kom att bli känd för att ha genomfört transplantationer av konstgjorda luftstrupar. Flera patienter ansågs ha skadats som en följd av de här ingreppen. De juridiska turerna lät inte vänta på sig.

En förundersökning inleddes, men lades sedan på is. Den öppnades igen 2018 och i slutet av september i år väckte en åklagare åtal mot honom. Åklagaren säger att Macchiarini är skyldig till tre fall av grov misshandel. Men Macchiarini säger att han inte har begått något brott. I nuläget verkar det inte vara klart när rättegången ska hållas. Men vilka juridiska hinder finns egentligen i det här fallet?

Först ska nog sägas att fallet är ganska svårt rent juridiskt. Det beror på själva sammanhanget, alltså att de påstådda brotten har skett inom sjukvården. Det finns förstås exempel på fall där både läkare och sjuksköterskor har åtalats för ett våldsbrott efter en medicinsk behandling av patienter. Ofta brukar det vara svårt att bevisa och många gånger går personen fri. Det beror helt enkelt på att det ofta går att visa att den vård som patienten fått har varit helt i linje med de vetenskapliga råd och rön som finns inom sjukvården. Så länge sjukvårdspersonal följer dessa råd och rön, är det svårt att säga att de har gjort fel i juridisk mening.

Rent generellt har åklagaren i den här typen av fall alltså en uppförsbacke. I just det här fallet skulle det gå att påpeka att jovisst, man ska som läkare följa de vetenskapliga rönen men här har det visat sig att just Macchiarinis verksamhet inte har kännetecknats av det. I stället har det här handlat om behandling som kanske inte har det stöd i vetenskapen som krävs för att gå fri. Detta är alltså ett hinder som domstolen måste ta sig förbi för att det ska kunna bli tal om en fällande dom. Åklagaren måste med andra ord övertyga domstolen att kirurgens ingrepp inte var vetenskapliga.

Ett annat juridiskt hinder i det här fallet är att åklagaren menar att Macchiarini har begått tre fall av grov misshandel. För att fällas för det brottet måste man ha handlat med uppsåt. Lite förenklat kan man säga att en fällande dom kräver att det går att visa att den som är anklagad för brott, när brottet skedde, förstod att det handlade om en misshandel. Men här ligger alltså en stor juridisk svårighet. Åklagaren måste lyckas övertala domstolen att han agerade med uppsåt. Och det kan bli svårt i det här fallet, särskilt eftersom Macchiarini nog lär säga att han gjorde som han gjorde för att hjälpa patienterna.

Det ska också sägas att det är väldigt ovanligt att sjukvårdspersonal åtalas för uppsåtliga brott.

Ofta handlar det i stället om brott som begås av oaktsamhet, alltså att personen inte förstod men borde ha förstått att man begick ett brott. Om domstolen kommer fram till att Macchiarini saknade uppsåt, betyder inte det att han går fri. Domstolen skulle till exempel kunna komma fram till att han agerade oaktsamt. Då skulle det till exempel kunna bli fråga om ansvar för brottet grovt vållande till kroppsskada.

En annan sak som kan bli svår är att åklagaren måste övertyga domstolen om att det var just Macchiarinis ingrepp som orsakade patienternas skador. Just frågan om en viss persons agerande har orsakat någon annan skada på kroppen brukar kunna bli ganska knölig i fall där läkare eller sjuksköterskor har åtalats. Den frågan kan också bli en svår juridisk nöt att knäcka i det här fallet.

Det finns alltså flera frågetecken kring den rättegång som väntar i Macchiarini-fallet. Det ska därför bli spännande att se hur domstolen så småningom tänker i det här mycket uppmärksammade fallet.