Varningarna för en kommande katastrof till följd av utsläppen av växthusgas har ägt rum i mer än 20 år. Under 2019 reste Greta runt i världen och väckte ytterligare stark opinion bland unga och bland beslutsfattare. Sen kom pandemin 2020 och mycket av debatten kom av naturliga och självklara skäl att handla om den. Men efter pandemin kommer frågorna kring klimatet upp i fokus på nytt. Eftersom tiden är kort måste de program som världens regeringar formulerar bli mer drastiska men på inte sätt skrämmande då lösningarna finns men agerandet är fortfarande för svagt.

Det finns några psykologiska hinder, bland annat i att det finns ett läger som vill lösa krisen med hjälp av förnyelsebar energi (vind, sol, vatten och bioenergi). Ett annat läger säger sig vilja lösa krisen med kärnkraft. Dessa två läger mer eller mindre hatar varandra i debatten och har svårigheter att prata med varandra om kloka samverkanslösningar mellan energislagen.

En optimistisk bedömning av den förnyelsebara energin i form av vatten, sol och vind innebär att de globala energibehoven till 60–70 procent kan täckas inom ett par decennier. Den återstående delen skulle då kunna täckas med kärnkraft i stället för genom fortsatt användning av kol, olja och gas. Detta skulle också möjliggöra ett återtagande av koldioxid från atmosfären.

Dessutom skulle de mängder av radioaktivt avfall som redan finns kunna återvinnas som bränsle och skapa ett avfall som bara behöver lagras ett par decennier i stället för nuvarande hantering som kräver 100 000 år och är en energireserv i Sverige som täcker energibehoven i flera hundra år. Även kärnvapen skulle på detta sätt kunna göras till nyttig energi vid avrustning partiellt i vissa länder eller globalt.

Ny kärnkraftsteknik tycks också innebära prefabricerade reaktorer som efter några års användning återförs till fabriken. Motargumentet tycks vara att 4:e generationens kärnkraft ännu inte är kommersialiserad vilket kan vara en sanning med modifikation då man ser vad till exempel Ryssland har i beredskap och en del världskoncerner har tagit fram.

De politiska partierna borde söka överbrygga detta i sina program och sedan genomföra en politik där förnyelsebar energi och kärnkraft samverkar. Detta skulle innebära att man betydligt snabbare kan göra sig oberoende av fossila bränslen och nå klimatmålen snabbare. Detta gäller flertalet länder inom EU och den övriga världen.

De gröna partierna har på flera ställen hamnat i dogmatism och därigenom blir deras politik kontraproduktiv. I Belgien innebär detta att avveckling av kärnkraft leder till ökad koleldning. Utvecklingen i Tyskland har varit motsvarande. Därför blir den slutliga avvecklingen av den fossila energin alltför lång.

Problemet är likartat i svensk politik där bland annat Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och delar av Centerpartiet binder sig fast i en gammal antikärnkraftlinje. På andra sidan som kärnkraftsanhängare står Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. De som har, enligt min mening, den klokaste energiplanen är Gröna Liberaler som tänker sig en vettig blandning av kärnkraft och förnyelsebar energi (enligt hemsidor). Den hållningen borde samtliga partier inta så vi slipper den vansinniga stängningen av kärnkraftverk när vi nu är på gång att omstrukturera hela tekniken för stålframställning och elektrifiering av bilparken (kanske också vissa flyg).

Gamla dogmatiska föreställningar som grundats i ett annat sekel långt före medvetandet om den verkliga klimatkrisen måste bytas ut. Företrädare för de olika sidorna borde träffas för att diskutera fram en syntes som leder till optimal samverkan mellan förnyelsebart och kärnkraft.

Karl-Erik Andersson

Västerås 

Anmäl text- och faktafel