Inom kort förväntas en dom komma från Högsta domstolen. Fallet handlar om ett knivmord som skedde i början av 2020. I målet finns så kallade försvårande omständigheter, det vill säga olika saker som gör att man ska se allvarligare på just det här fallet på ett sånt sätt att livstids fängelse bör dömas ut. Men det finns också vissa så kallade förmildrande omständigheter, det vill säga olika saker som gör att det finns anledning att döma ut ett tidsbestämt straff. Enligt mordparagrafen kan domstolen då döma ut ett straff mellan 10–18 års fängelse.

I det aktuella fallet kom tingsrätten fram till att straffet skulle bli 18 års fängelse, medan hovrätten dömde ut livstids fängelse. Nu har fallet alltså hamnat i högsta instans och den brännande frågan som Högsta domstolen ska besvara är vad det normala straffet för mord generellt bör bli: Livstids fängelse eller ett tidsbestämt straff? I den här krönikan förklarar jag varför domen från Högsta domstolen blir viktig.

För att förklara det, måste vi backa bandet lite. I mer än tio år har mordparagrafen varit en fråga som bollats tillbaka mellan politikerna och Högsta domstolen. Väldigt förenklat kan man säga att det har skett flera ändringar av mordparagrafen under dessa år som generellt har gått ut på att politikerna vill höja straffet för mord. Som alltid när man har med ändringar av en lag att göra, behöver den också tolkas i domstolarna. Landets domstolar måste i den här frågan helt enkelt ha generell vägledning i hur de i konkreta fall ska tänka när det gäller att bestämma straffet för mord. I Sverige är det Högsta domstolens uppgift att ge riktlinjer till tingsrätter och hovrätter hur de ska tänka i olika juridiska frågor. Så har Högsta domstolen också gjort när det gäller mordparagrafen.

Att frågan har blivit glödhet igen beror på att Högsta domstolen i ett fall från 2016 underkände den då senast genomförda ändringen av mordparagrafen. Man kan säga att Högsta domstolen menade att det politikerna ville göra – att fler morddömda ska få livstids fängelse – inte stämde överens med hur lagtexten faktiskt såg ut. Mordparagrafen hade enligt domstolen i stället designats så att den signalerade att det skulle krävas mer än tidigare för att döma ut livstid. Därför kom Högsta domstolen då fram till att tidigare riktlinjer skulle gälla, det vill säga att en morddömd i regel ska få ett tidsbestämt straff och i normala fall ligger straffet på 14 års fängelse. Sedan får man i enskilda fall så att säga leta sig uppåt eller nedåt i straffskalan om det finns skäl till det. Och det är alltså vad som sedan dess har gällt.

Högsta domstolens bedömning i fallet från 2016 betydde att om politikerna ville skärpa straffet för mord, behövde en ny ändring göras av mordparagrafen. Så skedde också. Från och med den 1 januari 2020 gäller en ny version av mordparagrafen. Tanken är att paragrafen nu tydligare ska signalera att fler morddömda ska få ett strängare straff. Men den här ändringen i lagen betyder att den tidigare praxis som gällt i domstolarna inte längre kan användas. Sedan 2020 gäller ju helt andra utgångspunkter för mordparagrafen. Därför måste Högsta domstolen helt enkelt nu ge nya och uppdaterade riktlinjer hur tingsrätterna och hovrätterna ska tänka för att bestämma om en morddömd ska få livstids fängelse eller ett tidsbestämt straff.

Så, varför är då Högsta domstolens kommande dom viktig? Jo, det är just det att 2020 års mordparagraf har ändrat förutsättningarna för när det är aktuellt att döma ut ett tidsbestämt straff och livstids fängelse. Det Högsta domstolen så småningom säger i det här fallet kommer alltså få stor betydelse för hur tingsrätterna och hovrätterna framöver kommer att hantera mordparagrafen. Den kommande domen kommer alltså få stor betydelse för om det normala straffet för mord framöver är ett tidsbestämt straff eller livstids fängelse. Oavsett vilket svar Högsta domstolen ger i den frågan, kommer domen alltså att bli styrande för i vilken utsträckning som morddömda kommer att straffas med livstids fängelse eller med ett tidsbestämt fängelsestraff.

Fotnot: Den här texten skrevs före det att Högsta domstolens avgörande kom.