Förra hösten tyckte åklagaren att det fanns tillräckligt med bevisning för att väcka åtal i fallet. Rättegången i tingsrätten har hållits på den här sidan nyåret och den 19 mars i år kom tingsrättens dom. Vad gällde egentligen detta mycket omskrivna fall? Hur resonerade tingsrätten? Och vad kan tänkas hända nu i fallet?

Själva åtalet gällde fyra personer som enligt åklagaren hade begått vissa handlingar i syfte att döda varg. Åtalet var uppdelat i två delar. En del handlade om viss planering för att begå jaktbrott. Mer konkret påstod åklagaren att några av personerna hanterat gift. Det skulle ha hanterats så att giftet användes för att spruta in i kött som lades i tättslutande påsar. Giftet skulle senare placeras ut i skog och mark för att förgifta varg. Den andra delen handlade om ett jaktbrott som åklagaren menade hade ägt rum. Två personer skulle helt enkelt ha varit ute och sökt efter varg för att döda varg.

Så hur resonerade då tingsrätten? Jo, tingsrätten friade helt de fyra personer som var åtalade. Tingsrättens dom är väldigt tydligt skriven. De åtalade frias eftersom tingsrätten menar att åklagarens bevisning inte räcker för en fällande dom. För att dömas för ett brott måste det vara ”ställt utom allt rimligt tvivel” att någon gjort det som åklagaren påstår. Lite förenklat kan man översätta det till att bevisningen till 98 procent måste tala för att en person är skyldig till det som åklagaren påstår.

I det här fallet menade alltså tingsrätten att åklagarens bevisning för svag för att döma någon. Domstolen går också igenom varje bevis för sig och uttalar sig om dem. För att ge ett exempel, så fanns det ganska mycket olika teknisk bevisning i fallet. Ett exempel på sådan bevisning var de påsar med förgiftat kött som hittats. Den bevisningen undersöktes, som också annan bevisning i fallet, av Nationellt forensiskt centrum.

När tingsrätten här tittar närmare på exempelvis de påsar med förgiftat kött som hittas, så säger domstolen att bevisningen och undersökningarna till viss del stödjer det åklagaren säger i åtalet. Men tingsrätten säger också att den bevisningen också kan förklaras på ett annat sätt, det kan så att säga finnas andra förklaringar till påsarna med förgiftat kött än vad åklagaren påstår.

När det finns sådana tvivel om en bevisning, så ska det givetvis vara till de åtalades fördel. På liknande sätt går domstolen igenom den övriga bevisningen i målet. Förutom att tingsrätten tittar på varje bevisning för sig, är den tydlig med att den samlade bevisningen inte heller kan sägas nå upp till de höga krav på bevisningen som gäller i brottmål.

Vad kommer nu hända i det här fallet? Ja den som har intresse av att överklaga domen till hovrätten är förstås åklagaren. I skrivande stund har åklagaren inte sagt något om han kommer att överklaga domen. I allmänhet brukar åklagare säga att de vill sitta ned i lugn och ro för att läsa domen och därefter se om det finns något i tingsrättens dom som går att påpeka i ett överklagande. Det är förstås en klok inställning.

För egen del skulle jag nog säga att det är ganska troligt att åklagaren väljer att överklaga tingsrättens dom i det här fallet. Anledningen är helt enkelt att polis och åklagare har investerat mycket prestige i det här målet att det från åklagarsidan nog får sägas vara värt att få saken prövad i hovrätten. Om domen faktiskt överklagas till hovrätten återstår förstås att se.

Oavsett om domen överklagas eller inte, så är nog inte sista ordet sagt i detta fall. Försvarssidan har nämligen sagt att den tänker driva en skadeståndsprocess rörande saker som hänt under utredningens gång. Också här får man förstås invänta och se om, och i så fall på vilka grunder, en juridisk tvist om skadeståndsfrågor inleds.

DENNIS MARTINSSON