Efter att Nationalmuseum återinvigdes 13 oktober 2018 med en ny och betydligt mer innehållsrik utställning så dröjde det inte länge förrän det höjdes röster för att flera tavlor fått skyltar som ansågs politiserande. Det som framför allt kom att uppmärksammas var Carl Gustaf Cederströms tavla "Karl XII:s likfärd" från 1884 och Anders Zorns "Midsommardans" från 1897, där museet har ”varningstexter” om nationalism.

Men även om det varit ett antal debattartiklar, så är det ingen som gått igenom alla skyltar till tavlorna, och då i synnerhet skyltarna på Nationalmuseums våningsplan två, som handlar om 1800- och 1900-tal. Därför har undertecknad tittat på samtliga skyltar på våningsplanet och försökt se mönster i vad de egentligen säger. En del skyltar har bara basfakta om konstnär och årtal, medan andra har en beskrivande och analyserande karaktär. För de senare har jag försökt se bakomliggande budskap, mycket i linje med s.k. diskursanalys. En diskursanalys är vanlig i akademiska sammanhang, och innebär att man identifiera hur man talar om något, att se om det finns olika sätt att tala om något, och vad det har för konsekvenser för museibesökaren.

Det ofria samhället på 1800-talet och det goda på 1900-talet.

När man läser alla tavelskyltar som handlar om 1800- och 1900-talen, på våningsplan två, så beskriver ett tiotal skyltar ingående 1800-talet som i övervägande negativa och mörka termer, medan inte en enda skylt förknippar folkhemmets framväxt under 1900-talet med något negativt. Skyltarna talar genomgående om det allmänt bakåtsträvande ”borgerliga” samhället på 1800-talet, men att 1800-talet är liberalismens storhetstid och genombrott trollas bort i hanteringen. Att det var liberalismen som från mitten av 1800-talet drev fram näringsfrihet med enorm ekonomisk tillväxt, demokrati och jämställdhet nämns inte på en enda skylt, utan de framgångarna kopplas istället på ett tiotal skyltar till 1900-talet och socialdemokratins folkhem. En evolutionistisk trend på Nationalmuseums skyltar vinklar det som att utvecklingen blev bara bättre och bättre, och konsten blev allt friare från förtryck. Här ges i citat några exempel på skyltar som finns i utställningen. Tre streck i citat markerar utelämnade meningar.

”Socialdemokraternas ledare Per Albin Hansson lanserade 1928 idén om ett svenskt folkhem – ett samhälle som skulle vara ett hem för hela folket, präglat av samförstånd och jämlikhet.---” Skylt: Folkhemmets vardagsrum.

”Konst och design från perioden som visas här kan delas in i en tid före och efter andra världskriget. En tid före, då konst och design främst är för människor med stark ekonomi, men där visioner börjar ta form om ett mer jämlikt samhälle där skönhet och vackrare vardagsvara är tillgänglig för alla. Och en tid efter kriget när konst och design, precis som samhället i stort, demokratiseras och speglar en allt större mångfald.” Skylt: 1920 – 1965.

”--- Jämlikhet mellan män och kvinnor var ett ideal på frammarsch, såväl i yrkeslivet som i hemmet. I Sverige infördes allmän och lika rösträtt för kvinnor och män 1921. Men 1800-talets värderingar dröjde kvar.---” Skylt: Damsalongen.

”Under 1960-talet fick många svenskar högre levnadsstandard. Konsumtionen av nöjen och mängden fritid ökade. Produkter särskilt anpassade efter fritidens behov av ett mer avslappnat liv var en växande kategori på marknaden. ---Barnens lek och fantasi, befriad från kulturella konventioner, inspirerade formgivare att designa produkter för barn – och för vuxna som hade leksinnet kvar.” Skylt: Design för rekordåren.

Borgerlig förljugenhet och patriarkala könsroller

En stor del av utställningen handlar om konst på 1800-talet, och då framhåller museets skyltar att samhället var förljuget och patriarkalt. Konsten framställs som ett i hög grad förtryckande redskap i ett onaturligt samhällsskick. Även om det naturligtvis fanns förtryck och problem med samhället under 1800-talet så gäller det lika väl för 1900-talet. Men Nationalmuseums agenda är entydig; minst fyra skyltar anger att 1800-talet var dåligt, borgerligt, och i stort sett utan framsteg, medan 1900-talet var bra, socialdemokratiskt och fullt av goda framsteg.

”---Hemmet präglades också av nationalismens patriarkala könsroller. Carls sovrum är Hyttnäs mest storslagna rum med en jättelik stolpsäng, medan Karin sov i rummet bredvid med barnen, i en enkel säng.” Skylt: Lilla Hyttnäs.

”Medan det borgerliga hemmet på 1850-talet hade tjänat som ett utställningsrum för männens klass och yrkesstatus, kom sekelskiftets interiörer att utvecklas till en separat sfär för kvinnlig estetisk självkänsla och identitetsskapande. Då konsthantverkets reformivrare var ute efter att bevara äldre traditioner och estetiska skönhetsideal i en tid av massproduktion, ville kapitalisterna öka konsumtionen genom att upphöja den från en hushållsrutin till en artistisk och personlig ritual. Det enda sättet för “the chic housewife” att förverkliga sig var genom konsumtion.” Skylt: Konsumtion, mode och kropp.

Fantasier och falsk framställning

Läser man utställningsskyltarna på temat om vad som är sanning, så är museets agenda även här tydlig. Minst fyra skyltar beskriver 1800-talskonsten som falsk och osann, vare sig det gäller landskapstavlor, historiska händelser eller bruksföremål. Museet betonar att mycket av 1800-talstavlorna ”i själva verket är rena fantasier” – om nu någon museibesökare skulle förvänta sig att ett konstmuseum inte visar annat än konst.

”Trots de realistiska detaljerna framstår naturen som en närmast overklig idyll, som länge var en sinnebild för det mellansvenska landskapet.” Skylt: Edvard Bergh.

”Flera av dessa verk har kommit att bli sinnebilder för historiska händelser och har i hög grad påverkat vår historiesyn, trots att de i själva verket är rena fantasier.” Skylt: Historiemåleri och saga.

”Drakornamenten, kannans knopp i form av ett dryckeshorn och de heroiska bilderna av vikingar verkar övertygande, men ingen viking ägde en liknande servis.” Skylt: Silverservisen.

”--- Sprittillverkaren L.O. Smith inredde på 1880-talet en paradvåning med exklusiv matsal i renässansstil. Stilen ansågs passa för påkostade middagsbjudningar, till exempel när den nyrike brännvinskungen höll hov.” Skylt: Matsalsstolar, 1880-tal, Magnus Isaeus.

Politiska syften genom manipulation

Ett tjugotal skyltar beskriver hur 1800-talskonsten har politiska syften för att manipulera, men bara ett par skyltar antyder någon dold agenda hos 1900-talskonsten. Det som skyltarna betonar hos 1800-talskonsten är hur konsten användes i nationalistiska syften för att etablera en nationell kultur och historia. Några exempel på sådana skyltar:

”Intresset för fornnordisk mytologi blomstrade under en period, tidigt på 1800-talet. Bland annat som ett sätt för Karl XIV Johan att stärka sin makt genom att uppmuntra en nationell konst.” Skylt: Johan Gustaf Sandberg.

”Enligt titeln Småland, men det är främst en iscensättning av visionen om en stor nation. Om ett Sverige med kraftfull natur, befolkat av människor som klarar att överleva där. Den här sortens storslagna motiv ingick i en nationalistisk rörelse, där man genom konsten ville skapa en mäktig bild av den svensk-norska unionen.” Skylt: Marcus Larson.

”Fornnordiska motiv användes på 1800-talet i Sverige, Danmark, Norge och Finland inom alla konstnärliga fält. Det sågs som ett skandinaviskt alternativ till renässansen. Motiven skulle förmedla såväl moraliska som politiska budskap, som romantiska fantasier om fornstora dagar.” Skylt: Fornnordisk stil.

”--- Först på 1890-talet formulerade och gestaltade de nationalromantiska konstnärerna de föreställningar som vi i dag ser som typiskt svenska. Det handlade främst om att skildra det vemodiga och stilla landskapet: vitsippsbacken och björkdungen om våren, blånande storskogar, skärgårdsklippor i skymningsljus och röda torpstugor.---”. Skylt: Sekelskiftet 1900.

”Den populistiska och av nationalismen präglade synen på svenskhet, som används politiskt i dag, bygger på idén om ett statiskt idealiserat och konstruerat förflutet. Tanken att det finns en historisk tid och plats att blicka tillbaka på, där allt var på ett visst sätt, stämmer inte. När Nationalmuseum öppnade 1866 talade man om skandinavismen. Sverige var då i union med Norge. På 1890-talet var bilderna och föremålen inte bara en del av den nationella ideologin, de var också ett led i att skapa och lansera nationalromantiken.” Skylt: Nationalism.

”I dag är synen på naturen en av de starkaste komponenterna i det svenska nationella medvetandet. Den har sin grund i det sena 1700-talets romantiska landskapsmåleri. Vid sekelskiftet 1900 skapades nationalparkerna och konstnärerna skildrade den region av Sverige, som de hade sina rötter i. Skymningsmåleri ses, med tanke på våra ljusa sommarnätter, som typiskt nordiskt. Symbolisterna på kontinenten hade redan på 1870-talet ägnat sig åt stämningsfulla skymningsbilder. De sade sig söka efter det andliga och tillvarons ’sanna väsen’, ”. Skylt: Nationalromantik.

”--- Konstnärens stämningsfulla motiv var en del av lanseringen av ett nationellt måleri. Drivande var Konstnärsförbundet, där Nordström var ordförande i mer än tjugo år. I sitt måleri tog gruppen avstånd från Konstakademiens klassicism och undervisningsmetoder." Skylt: Karl Nordström (1855—1923), "Hoga dal på Tjörn", 1897.

”Norrland, med fjällnatur och nya nationalparker, var ett populärt motiv vid sekelskiftet. Samtidigt pågick en industriell kolonisering av marken och skogen, framför allt i svenska Sápmi. I och med att landskapet blev nationellt måste det brukas med aktning, som den nyskapade Svenska Turistföreningen visade i sitt upprop “Känn ditt land”---.” Skylt: Helmer Osslund (1866—1938), Hösten, 1907.

När det gäller 1900-talskonsten säger museets skyltar inte mycket om att det finns någon bakomliggande agenda, men det finns ett par exempel. Då är det bakomliggande syftet harmlöst eller rentav bara bra.

”Scandinavian Airlines Systems, SAS, grundades 1946 när de nationella flygbolagen i Sverige, Norge och Danmark slogs samman. I det nya företagets grafiska profil, skapad av Rune Monö, blev nationsflaggorna viktiga, och även referenser till drakskepp och vikingar på resa. ---"Skylt: Förslag, flygplansmålning för SAS, 1956. Rune Monö (1920—2007).

”Alva och Gunnar Myrdal hörde till 1900-talets mest inflytelserika svenska debattörer. Deras idéer om samhällsplanering, social rättvisa och jämställdhet fick stor betydelse för den social demokratiska politiken från 1930-talet och framåt. Här ser vi dem i det gemensamma arbetsrummet. Målningen kan ses som en symbol för det moderna välfärdssamhället Sverige där kvinnor och män förväntas yrkesarbeta på lika villkor.” Skylt: Sven Ljungberg (1913—2010). Makarna Myrdal, 1968.

Sexism inom konsten

Om museets skyltar nästan uteslutande förknippar politisk manipulation med det borgerliga samhället på 1800-talet, så är det inte bättre när det gäller sexistiska uttryck inom konsten. Ett tiotal skyltar framhåller en sexistisk agenda under 1800-talet, och inte en enda för 1900-talet. Flera av tavlorna menar skyltarna har ett sexistiskt budskap, men det finns även tavlor som kanske i sig inte är sexistiska, men då sägs att tavlorna kan associeras till sexism på 1800-talet. Det vill säga ett resonemang som bygger på att de är inte skyldiga men borde vara det, så kallad ”guilt by association”.

”Bilden är uppbyggd som en scen, där vi som betraktare blir inbjudna att delta i ett lekfullt erotiskt rollspel i högborgerlig miljö”. Skylt: Alfred Stevens.

”Motivet visar hur 1800-talets betraktare skolades in i ’den manliga blickens’ tradition. Faunerna ser på den nakna kvinnofiguren som ett villebråd, utifrån smygtittarens perspektiv. Bredvid ligger ett annat jaktbyte, en död skogsfågel.” Skylt: Julius Kronberg.

”Även den klassiska salongsskulpturen var det fokus på unga flickors kroppar. Verner Åkermans idealiserade och objektifierade figur poserar med nedslagna ögon. Enligt titeln "Vårfrost" ska hon symbolisera vårens ankomst. Hon är skildrad ur den heterosexuella manliga blickens perspektiv, som ett tecken för kvinnlig pubertet, men i vilket subjektets eget begär varken efterfrågas eller syns.” Skylt: Verner Åkerman (1854—1903). "Vårfrost", u.å.

”Per Hasselberg hade bott länge i Paris när skulpturen ställdes ut på Världsutställningen 1889. I översättningen till svenska har dock titelns betydelse (som slang för en prostituerad kvinna) gått förlorad. Men den tillhör en lång sexistisk tradition där mycket unga flickors kroppar exploateras både i konsten och i verkligheten. ---" Skylt: Per Hasselberg (1852—1894). "Grodan", u.å.

”--- Chaplin var berömd för sina erotiska och objektifierande kvinnoporträtt som köptes av dåtidens aristokrati och finanselit---”. Skylt: Charles Chaplin (1825—1891). "Pärlhalsbandet", 1870-tal .

”--- Impressionisternas bilder av det moderna livet i Paris betraktas av många i dag som idylliska. Men de handlar ofta om så kallade grenouilles (grodor), prostituerade flickor. De manliga konstnärerna var flanörer som gestaltade staden som en scen, med en objektifierande blick.---” Skylt: Kroppar i rörelse.

”I novellen Pauls flicka beskriver den franska författaren Guy de Maupassant det flytande kaféet La Grenouillère i en förort till Paris: “I omgivningarna rörde sig en ström av promenerande glädjeflickor med gult hår, överdrivet svällande bröst ... ansiktet spacklat med smink insnörda i extravaganta klänningar". Skylt:---. Auguste Renoir (1841—1919). "La Grenouillère", 1869.

”Målningen föreställer skådespelerskan Ellen André som parisiska, "La Parisienne", vars miljö var den moderna kommersiella staden. Socialt sett var hon ofta en ung kvinna från arbetarklassen som försörjde sig som modell, expedit, servitris eller prostituerad. ---". Skylt: Édouard Manet (1832—1883). "Parisiska", 1883.

”--- Kvinnliga modeller hade låg status, de sågs som bytesobjekt och de manliga konstnärernas egendom. När “Jo” därför granskar sig i spegeln blir det en livsavgörande handling — hon var helt beroende av sitt utseende. Det sker även i vår tids konsumtionskultur där kvinnor definieras genom sitt yttre — de får inte åldras och de kontrolleras genom sin vikt.” Skylt: Gustave Courbet (1819—1877). "Jo, den vackra irländskan", 1866.

Rasism inom konsten

Minst fyra skyltar framställer konsten från 1800-talet som uttryck för rasism. Även begreppet ”rasifiering” används som en självklarhet om sekelskiftet 1900 fastän begreppet uppstod först på 1960-talet och är ifrågasatt. Och inte i något fall framgår det att tavlorna i sig är rasistiska. Istället sägs, liksom med sexismen, att tavlorna kan associeras till rasism dvs. ett resonemang som bygger på ”guilt by association”. Som när Carl Wilhelmsons "Kyrkfolk i båt" vinklas som en rasistisk tavla för att man på den tiden höll man på med ”antropologisk rasforskningsinriktning”.

”--- Bilden av befolkningen utgick naturligtvis från periodens stereotyper: italienarna sågs som naiva och sorglösa liksom svartsjuka och hetsiga.---” Skylt: Italienskt folkliv.

”Författaren och konstnären Johan Thuuri står redo med block och penna i handen. Han var den förste som på sitt modersmål nordsamiska skrev en bok om fjällsamernas liv. Den utkom 1911. Boken var viktig som motståndshandling eftersom rasifieringen och koloniseringen av Sápmi ökade vid den här tiden. Christian Eriksson reste redan 1898 till Kiruna och blev fascinerad av samekulturen.” Christian Eriksson (1858-1935), svensk. "Författaren Johan Tuuri", 1912.

”Det nakna och sunda vita barnet, som sågs som hoppet om framtiden, var en av naturisternas och vitalisternas främsta symboler. Utmärkande för vitalismen var kretsloppstänkande och kristendomskritik. De ansåg att solbad var en hälsokur med läkande och livgivande verkan. Inom konsten var motiv med nakna män och ynglingar i naturmiljö vanliga, en atletisk maskulinitet förknippad med hälsa och nation.” J.A.G. Acke (1859—1924). "Studie av liten gosse, sonen Fausto", 1904.

"Alltsedan romantiken hade idén om att det fanns nedärvda folkliga särdrag präglat tyskt och nordiskt tänkande. Lantbefolkningen, bönder och fiskare, som levde enligt äldre kulturmönster och hade kroppar märkta av hårt arbete, fick exemplifiera de nordiska nationella typerna. Från mitten av 1800-talet förstärktes det perspektivet genom de anatomiska museiexempelsamlingar som fick en antropologisk rasforskningsinriktning.” Carl Wilhelmson (1866—1928). "Kyrkfolk i båt", 1909.

Sammanfattningsvis är det svårt att komma ifrån att det uttrycks en stark politisering i skyltarna på Nationalmuseums avdelningar om konsten på 1800- och 1900-talen. Genomgående får den ”borgerliga konsten” under 1800-talet representera elakartade samhällsproblem, med förljugenhet, falskhet, politisk manipulation, sexism och rasism. Och på motsvarande sätt framställer museet 1900-talet och mer eller mindre underförstått socialdemokratin, som en kulturell framgång. Borgerlighet ses som synonymt med en patriarkalisk reaktionär rörelse, och 1800-talets starka liberala och moderna strömning trollas bort av museet. Även om det naturligtvis fanns negativa saker på 1800-talet och positiva på 1900-talets så skulle det lätt gå att vända på agendan till tvärtom. Men det bästa vore om Nationalmuseum har utelämnat de politiska pekpinnarna och utgått från ett fakta- och kunskapsfokus på konsten, och låtit besökarna tänka själva.

Leif Gren, arkeolog vid Riksantikvarieämbetet