KRÖNIKA. Det sägs att allt fler skaffat hund under coronapandemin. När så många plötsligt jobbat hemma höjer det säkerligen mysfaktorn att ha en hundvalp att kela med. Dessutom är ju djurskyddslagstiftningen numera ganska sträng kring hur länge en hund kan lämnas ensam – något du ju klarar galant vid hemarbete.

Men att skaffa hund är något av det mest existentiellt utmanande man kan göra som människa.

Ja, kanske inte då under det lätt euroforiska valpstadiet, såvida inte någon allvarlig sjukdom eller olycka inträffar. Men sen. När den fyrbente familjemedlemmen börjar bli gammal, halt o lytt. När det där sista besöket hos veterinären rycker allt närmare.

Inte idag. Men snart, är det många som tänker. Vilket är mänskligt. Och själviskt. Vilket påfallande ofta är samma sak.

Sommarens toppnyhet alla kategorier för VLT:s läsare inträffade redan i mitten av juli. En övergiven hundvalp räddades undan svält- och törstdöden på en parkeringsplats utmed motorvägen en av sommarens varmaste dagar. Det hjärtskärande lilla knytet, som först misstogs för en kattunge, togs om hand och fick bli fostervalp hos en diande tik i Skinnskatteberg som lyckligtvis fanns till hands.

Efter ytterligare några dagar skingrades mysteriet när ägaren trädde fram. En stressig varm dag hade hennes bil gett upp på motorvägen och när matte, hundmamma och alla valpar rastades på gräset lyckades Lilla Snuttan gå vilse, för att som väl var hittas några timmar senare.

Nu är hon tillbaka hos sin familj och intet öga kan hållas torrt inför berättelsen om det lyckliga slutet.

Till sommarens mer beklämmande nyheter, även det med hundtema, hör VLT:s rapportering om drev mot länets djurskyddsinspektörer på en för ändamålet inrättad grupp på Facebook.

På klassiskt rättshaveristmanér blandas halvsanningar och rena påhitt. I botten ligger upprördhet inför omhändertaganden och avlivning av husdjur som djurskyddsmyndigheter, med fullt stöd i lagen, gör. Upprördheten är stor och överdrifterna därefter.

Bland annat påstås djurskyddsinspektörerna hittar på fall för att kunna fylla sin arbetsdag. En utpekad inspektör påstås vara under utredning för tjänstefel och gruppmedlemmarna uppmanas att komma med anmälningar. "det behövs bara 30-40 anmälningar en vecka för att göra skillnad" skriver en medlem. "Har vi tur kan det leda till fängelse" avslutas inlägget.

Enligt länsstyrelsen finns inga misstankar om tjänstefel mot inspektören.

Bakom de upprörda inläggen ligger givetvis en stark upplevelse av att ha blivit överkörd av ett godtyckligt fattat myndighetsbeslut där ett djurs välbefinnande vägts mot ägarens eget. Och eftersom alla tyvärr inte klarar av att sköta ett husdjur fattas och genomförs ibland beslut om avlivning oavsett ägarens protester. Kring detta finns det ett regelverk och en beslutsordning som kan och bör granskas, vilket också sker.

Gäller det ett djur som uppenbarligen befinner sig i stort lidande ges ingen respit att överklaga. Av lätt insedda skäl.

Vad som då sker är att en myndighetsperson tvingats att fullfölja det kontrakt mellan ägare och djur som upprättas dagen då det införskaffats.

För även gulliga Lilla Snuttan ska en gång bli gammal och få göra den där sista resan till veterinären.

Det är hårt. Men alternativet är hårdare.