Kommentar på inlägget "Varför ska vår kyrka bli en arena för partipolitik?", VLT den 3 september.

Per-Arne Bengtsson berättar i sin text i VLT om en mystisk "grupp som ytterst sällan går i kyrkan men som sitter vid sitt köksbord och skriver politiska handlingsprogram".

Jag är förtroendevald för Centerpartiet för Svenska kyrkan och ställer upp i kyrkovalet på en av partiets listor så jag känner mig apostroferad av Bengtsson. Det kanske är så att han inte avser Centerpartiet, men det kan vi inte veta för han tar inte bladet från munnen och berättar vilka dessa personer är eller vilket parti han avser.

Kanske försöker han vara lustig, men det fungerar heller inte. I stället för att vara tydlig håller sig Bengtsson till insinuationer och svepande anklagelser. Vi i Centerpartiet är en folkrörelse full av människor med tro, engagemang och erfarenhet, i kyrkans värld liksom i samhället i övrigt.

Kyrkan är en del av samhället och måste förstås interagera med samhället i övrigt. Att många av våra kandidater har uppdrag i den vanliga politiken ser vi som en fördel. Det ger erfarenheter, kunskaper och färdigheter som man kan dra nytta av i olika sammanhang.

Är det något i de frågor vi i Centerpartiet står för och som vi driver i kyrkan som Bengtsson vänder sig mot? Om det är så ger hans text inte uttryck för det i alla fall.

Min uppfattning är att när det gäller att komma överens i kyrkans olika nivåer så är det oftast inte ett problem. Men vi ska alltså slängas ut ur kyrkan för att vi ställer upp för nomineringsgruppen Centerpartiet. Vi som nomineringsgrupp står för tydliga värderingar i kyrkan så väl som i den allmänna politiken. Väljarna kan alltså vara trygga i vad de lägger sin röst på: en öppen folkkyrka, tillgänglig för alla; en grön folkkyrka som förvaltas på ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart sätt; en modig folkkyrka med tydlig röst för människorna; en folkkyrka nära människor i alla åldrar, i hela landet; samt en engagerande folkkyrka som värnar och utvecklar ideella krafter för ökad delaktighet.

Bengtsson hävdar att det inte finns ”en förståelse för de konkreta och verkliga problemen”, det behövs ett annat ”koncept”. Det kanske är så, men skriv då om vad dessa problem och lösningen på dem är. Lite lustigt för Bengtsson skriver själv att problemet med ”köksbordspartiet” är ”att förstå vad de menar med alla sina stora ord”.

Men återigen får vi gissa vad Bengtsson avser vilket väl i så fall är det minskande antalet medlemmar. Det håller jag med om, det är ett verkligt problem. Men det problemet blir knappast bättre för att Bengtsson vill förbjuda vissa nomineringsgrupper att ställa upp.

För övrigt står det vem som helst fri att bilda nomineringsgrupp enligt kyrkoordningen. Det finns mycket mer att bemöta, men jag slutar där.

Slutsatsen blir att Bengtsson bara lägger ut dimridåer i stället för att åstadkomma något i praktiken. Vi har många utmaningar i Svenska kyrkan och vi behöver jobba tillsammans för att ta oss an dem. Inkludering snarare än exkludering. Per-Arne Bengtsson verkar för exkludering, jag förordar inkludering. Ja, till och med gällande de som tycker väldigt annorlunda än jag.

Avslutningsvis hoppas jag att så många medlemmar i Svenska kyrkan som möjligt röstar i kyrkovalet. Det tror jag vi ändå är överens om.

Magnus Nystedt (C)

ledamot stiftsfullmäktige Västerås stift