Pontus Wikner var ett oupptäckt underbarn. Uppväxten i dalsländska Kaserna var karg och arm och han drabbades tidigt av flera svåra åkommor som följde honom till livets snara slut. Men han hade ärvt sin fars, bruksinspektor Peter Wikners huvud och vilja. Fadern var en ensamstående mors yngsta barn, en tiggerska som tvingats auktionera bort hans syskon i samband med att hennes make gått bort redan vid 36 års ålder. Genom att försörja sig som passopp för sina studiekamrater hade han under en tid kunnat läsa på Karlstad skolan och hans kunskaper hade gjort honom mer än väl duglig på bruket. Peter Wikner var våldsamt sträng och bitter och förväntade sig stordåd av sin son.