Annons

Annons

Annons

Annons

Mikael Mogren: Martin Lönnebo och religionens fem språk

I samband med att Martin Lönnebos klassiker "Religionens fem språk" nu återutges skriver Mikael Mogren om den internationellt kände biskopen och teologen.

Martin Lönnebo 2001. Foto: Åse Betgtsson/TT

Annons

Martin Lönnebo är välkänd i Sverige och Nordeuropa. I många år var han biskop i Linköpings stift och han är en andlig ledare av rang. Nu har hans klassiker från 1975 utkommit i nyutgåva. Den heter "Religionens fem språk" (Verbum).

Martin Luther King håller tal 1968. Foto: AP

Seden att tända stearinljus på ljusträd i Sveriges kyrkor skapades av Martin Lönnebo. Året var 1968 och baptistpastorn Martin Luther King skulle resa till Sverige för att predika i Uppsala domkyrka. Så blev det inte. Den 4 april 1968 sköts han till döds i Memphis, Tennessee. I Uppsala startade en insamling till den store medborgarrättskämpens minne. En ung kaplan i domkyrkan såg till att pengarna användes till att gjuta en bronsskulptur som placerades i Uppsala domkyrka. Namnet bestämde han till Folkförsoningens träd och på dess grenar gick det att tända ljus. Det var det första ljusträdet i Sverige. I dag går det att be framför ljusträd i nästan alla svenska kyrkor. Den unge prästen hette Martin Lönnebo.

Annons

Annons

Martin Lönnebos frälsarkrans. Foto: Verbum

Långt senare, som nybliven pensionär, fick Martin Lönnebo inspiration till frälsarkransen. Det är en evangelisk pärlkrans som påminner om katolikernas rosenkrans och buddhisternas bönekransar. Den har pärlor i olika färger som alla har sin egen betydelse. Störst är den förgyllda pärlan som kallas Gudspärlan. Frälsarkransen används idag i många länder.

"Religionens fem språk" har varit slutsåld länge, och i en yngre generation har få kommit i kontakt med boken. När "Religionens fem språk" utkom 1974 var det en annan värld än där vi lever. De äldsta var födda på 1800-talet och många svenskar mindes hur det var att leva under knappa förhållanden utan bekvämligheter. Jag hade inte börjat förskolan när boken publicerades och den som då var längre fram i livet minns kanske hur omvälvande det kunde vara med Lönnebos tankar. Till exempel var det kontroversiellt att hämta metoder från andra religioner och föra in dem i kyrkan. Det gjorde Martin Lönnebo och ett betydande kapitel i boken innehåller genomgång och analys av österländska religionsformer, särskilt zen-buddhismen. Han förespråkar religionsdialog.

Sara Lidman. Foto: Cato Lein

Torgny Lindgren. Foto: Jessica Gow / SCANPI

Annons

Martin Lönnebo föddes 1930 i Storkågeträsk. Liksom Sara Lidman, Torgny Lindgren och P O Enquist kommer han från lågkyrklig bondemiljö i norra Västerbotten. De fyra författarna hämtar sin näring ur samma mylla. Han är den ende av de fyra tidiga Västerbottenförfattarna som fortfarande lever.

Annons

Per Olov Enquist. Foto: Henrik Montgomery / TT

Martin Lönnebo. Foto: Emanuel Eriksson

Innehållet i "Religionens fem språk" är som en femuddig stjärna. De fem språken är erfarenhetens, kultens, handlingens, lärans och enhetens språk. Det är en grundstruktur som Lönnebo under resten av sitt liv har fyllt med färger. Genom åren har hans berättelser från slåtter och fiske fått bära religionens fem språk. Som en glad naivist har Lönnebo målat med klara färger, ungefär som när de vävde trasmattor hemma medan vi barn målade regnbågar i vattenfärger. Alla som har följt biskop Lönnebo i tal och text genom livet har redan läst "Religionens fem språk", för i den finns koncentratet av det han därefter kondenserar: I varje nytt verk– frälsarkransen likaväl som böckerna - gnistrar den femuddiga stjärna som Lönnebo strukturerade i "Religionens fem språk".

Martin Lönnebo. Foto. Anna-Lena Ahlström

Första gången jag läste boken hade jag fyllt 20 år. Då ledde boken mig hem till mitt eget sammanhang. Jag kommer från en släkt av döpta och konfirmerade bönder och arbetare, för vilka kyrka och kristen tro funnits med i allt trots att det nästan enbart kläddes i handlingens språk. Nu efteråt tänker jag på att det kan göra det svårt med generationsöverföringen när kristen tro sitter i grannsämja och omsorg om de utsatta, utan att någonsin kläs i varken erfarenhetens eller lärans språk. Tystnaden om kristen tro gjorde att jag i sena tonåren trodde att det behövdes konversion till katolska kyrkan, eller klosterliv hos ortodoxerna, för att jag skulle bli kristen på riktigt. Det är en bristsjukdom som jag gärna vill vara med att avhjälpa i vårt samhälle, att vi sätter så få och torftiga ord på den kristna läran och erfarenheten.

Annons

Annons

Mikael Mogren, biskop i Västerås stift. Foto: Åke Paulsson

Lönnebo hjälpte mig. Jag kunde gräva där jag stod, se mig omkring i granskogen hemmavid, och lära känna mig själv och min egen kyrkas tradition. Samtidigt berättar Lönnebo mycket mer än om sitt eget. Han hämtar från olika håll och låter den egna traditionen bli berikad. Han visar att det som behövs ryms i det egna och han liksom upphäver gränsen mellan det egna och andras. Varje tradition får vara med, om den leder till Gud.

Det finns ingen copyright i Guds rike, som Lönnebo själv säger.

Dag Hammarskjöld.

Det är erfarenhetens språk som han ger mest utrymme i boken. Erfarenheterna av det gudomliga var eftersatta i den lutherska statskyrkan i Sverige. Lönnebo för in mystiker från ortodox och romersk-katolsk tradition och sätter dem i samband med svenskar som skomakaren och diakonen Hjalmar Ekström liksom Dag Hammarskjöld. Lönnebo gör mystiken tillgänglig genom att presentera personporträtt. Först ut är Albert Schweitzer som även var Lönnebos avhandlingsämne. Albert Schweitzer var en fransk-tysk läkare och bibelforskare som fick stor uppmärksamhet för det sjukhus han drev på lokalbefolkningens villkor i kongolesiska Lambaréné. Han var även en nydanande Bachtolkare och för att finansiera sitt sjukhus gjorde han bejublade orgelturnéer i Europa. Av den anledningen kom Schweitzer även att ge Bachkonserter i en fullsatt Västerås domkyrka. Schweitzer kombinerade naturvetenskap med Bibelstudier och opinionsbildning i politiska frågor. Han fick Nobels fredspris 1952 och ända till sin död som nittioåring 1965 protesterande han mot atomvapnen.

Annons

Annons

Albert Schweitzer. Målning av Émile Schneider från 1912.

Schweitzers ”vördnad för livet” har varit Lönnebos riktmärke genom åren, och han har nära följt sin läromästare i spåren. Schweitzer hade som läkare, präst, bibelforskare och Bachtolkare vida perspektiv. Engagemanget för kulturen och naturen, miljöfrågorna och konsten, har ofta märkts hos Lönnebo.

Pehr Daniel Amadeus Atterbom. Målning av Johan Gustaf Sandberg från 1831.

De grunddrag som Lönnebo lyfter fram från den erfarna mystiken är lätt igenkännliga från östgötaromantikerna. Det var ett gäng studenter vid 1800-talets början som samlades kring Östgöta nation i Uppsala. De förde in mycket nytt till Sverige, till exempel var de tidiga med att läsa Johannes av Korset, den spanske 1500-talsmunken. Deras ledare hette Pehr Daniel Amadeus Atterbom och i sin retorik kunde han vara rätt högspänd. I just Västerås finns en avbildning av ett av Atterboms verk. Det är Erik Grates skulptur Vindarnas grotta som står på Fiskartorget framför Stadshuset. Idén är hämtad från Atterboms diktverk Lycksalighetens ö, där grottan bebos av de fyra vindarna. Atterbom och hans kamrater var bland de första som överförde den romersk-katolska mystiken till svenskt språkområde. Till deras krets hörde även Julia Nyberg som bodde i Skultuna. Hon skrev dikter under pseudonymen Euphrosyne. Hennes internationella påverkan märks till exempel i hennes dikt om pilgrimen från Västmanland som får en nattvardskalk av påven när han är på vallfärd till Rom. Den skänker han vid hemkomsten till sin kyrka som då, enligt dikten får namnet Romfartuna. Julia Nyberg och de andra författarna kring Atterbom spred texter om den religiösa erfarenhetens språk utifrån en internationell kunskapsbas. Det verkar tillhöra skönheten i ledningen genom historien att för just östgötaromantikernas hemstift skulle Martin Lönnebo år 1980 vigas till biskop. Femton år tjänstgjorde Martin Lönnebo som biskop i Linköpings stift och i stiftsstaden bor han fortfarande.

Annons

Annons

Bild: Erik Jersenius

Julia Nyberg 1850. Okänd porträttör.

Vad är det Lönnebo vill säga, hur är hans spiritualitet? Det räcker att titta runt i Sveriges kyrkor så får vi svaren, för spåren finns överallt: Ljusträden, frälsarkransarna, ikonerna, de innerliga bönerna. Ekumeniskt kan hans betydelse inte nog uppskattas. Där är han byggmästaren som grundlagt förtroende. På många håll – i vitt skilda sammanhang - har de fem språken gjort avtryck, och det är inga döda tecken. Som alla språk vittrar religionens fem språk bort om de inte hålls levande. Kristen tro i nästa generation. Det är utmaningen.

Mikael Mogren, biskop i Västerås stift

Annons

Annons

Till toppen av sidan