Annons

Annons

Annons

Debatt
Debatt: Om ont och gott

Text

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Bild: Staffan Björklund

Annons

”Språket har inte utvecklats evolutionärt utan är en slags teknik som handgripligen konstruerats av människan efter hand genom att vi först kommit på benämningar på ting, sedan beskrivande ord och därefter grammatiska strukturer och regler för att kunna göra längre redogörelser och berätta historier om det vi känner till och erfar, det vill säga världen (i vid mening).”

Citatet syftar på författaren och filosofen Cormac McCarthys uppfattningen att människan styrt så att språket ter sig som det gör. Det ingår i en av artiklarna om ont och gott som nyligen presenterats i VLT. Följande frågor aktualiseras:

Vilken människa? Vilka vi?

Enligt 1 Mosebok 2:19 ges mannen rätten att namnge. Att kalla en stol för en stol och ett hus för ett hus, det vill säga att benämna ting, får väl anses som okontroversiellt, tillkomna utan annan avsikt än att underlätta kommunikationen människor emellan. Men när det gäller att namnge människan händer någonting. Benämnandet kommer att inbegripa rangordning:

Annons

Annons

”han” överordnas ”hon”; han, hon, den, det; he, she, it…

Den som följt Matilda Molanders serie om kampen för kvinnors rösträtt i allmänna val, den som påminner sig att typiska kvinnoyrken fortfarande inbringar lägre lön än typiska manssysslor ser omedelbart att den uråldriga rangordningen spelar roll ända in i våra dagar.

I sitt uppdrag att namnge ingick även – eller togs möjligen för givet – att det som kallas för gudom ska benämnas han. En gudomlig megahanne uppstår, enkelt för mannen att identifiera sig med, därtill utnyttja för att ge legitimitet till sina förehavande: en megahanne skapad till mannens avbild. I förlängningen ligger mannens rätt att tolka gudomen och formulera ”hans” avsikt och vilja, i sammanhanget här särskilt viktigt med avseende på kategorierna gott och ont. Gudomligt och sekulärt maktutövande tvinnas samman för oöverskådlig tid framåt.

Begreppet herravälde blir användbart för att illustrera såväl gudomlig som sekulär maktutövning.

En sammanfattning av mannens herravälde innebär att han haft makt över hela planritningen – samhällets grundmönster – i sådan utsträckning att hans avtryck på samhället uppnått status av normaltillstånd.

I en av VLT-artiklarna hänvisas till en av Bibelns skapelseberättelse, den om hur Gud skapade Adam och, till mannens hjälp, därefter Eva ur mannens revben. ”En berättelse alla kan” enligt artikeln. Dessvärre är det förmodligen så, med resultat att den första av Bibelns skapelseberättelse förbigås. I denna den inledande versionen skapas man och kvinna tillsamman; i ett och samma andetag skapas båda till Guds avbild. I Bibelns prolog finns alltså en tydlig ansats till jämställdhet mellan kvinna och man.

Annons

Annons

Vem har bestämt att det inte är den ”vi alla kan”? Varför har inte den blivit normbildande?

Åter till frågan om gott och ont. I VLT-artiklarna ligger mannens rätt att namnge, hans rätt att tolka, i öppen dager. Ty inte en endaste kvinna finns representerad bland dem som får belysa de refererade tankegångarna.

Spelar roll? Är kön en verkligen en relevant kategori vad gäller frågan om ont och gott?

Skulle uppfattningarna och teorierna sett annorlunda ut om tillvaron namngetts och tolkats av andra grupper än enbart av (vissa) män?

Vad gör det för skillnad om enbart män har rösträtt jämfört med lika rösträtt för kvinnor och män? Vad händer när underordnade grupper ges röst?

Består hbtqi-personers största ”onda” i att de utmanar och skapar oreda i djupt ingrodda föreställningen om två kön att dela in och rangordna människor efter?

Tankegångar behöver väl inte vara ondsinta även om de utformas enbart av (vissa) män?

Som underlag för vidare tankar kring dylika frågor bifogas följande konstaterande: ”A benevolent patriarchy is still a patriarchy.” (Ett välvilligt patriarkat är likafullt ett patriarkat).*

Agneta Lejdhamre

TD, präst

* Ur den Pulitzerprisade boken She Who is. The Mystery of God in Feminist Theological Discourse av den romerskkatolska teologen Elizabeth A. Johnson

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan